Både regeringen och moderaterna har i år uttalat stöd för att nationella prov ska skrivas digitalt och rättas externt. Motivet är att stoppa en skenande betygsinflation. Det är en av flera relevanta orsaker att införa externt bedömda examinationer. Ett annat viktigt skäl är att stärka skolsystemets förmåga att producera goda elevresultat.
Enligt en omfattande undersökning av skolsystem i 21 länder av Varkey Foundation från 2013, finns det en stark korrelation mellan höga lärarlöner och goda elevresultat. Enligt McKinsey & Companys stora skolrapport från 2007, där 25 länder undersöktes, är den främsta orsaken till att ett lands skolsystem blir framgångsrikt att det har skickliga lärare. För det krävs att systemet kan rekrytera de mest lämpade universitetsstudenterna till läraryrket.
Av ovanstående rapporter går det att dra följande slutsats: Ett land med internationellt svaga elevresultat bör höja lärarlönerna till en nivå hög nog att attrahera duktiga studenter till läraryrket. Det leder i förlängningen till att elevresultaten stärks.
I Sverige ligger i dag lärarnas slutlöner 15-20 procent under OECD-genomsnittet. Söktrycket till lärarutbildningarna är mycket lågt, oaktat otaliga reformer i syfte att höja utbildningens kvalitet och status. Följaktligen presterar inte heller svenska elever särskilt väl i internationella kunskapsmätningar. I den senaste PISA-undersökningen hamnade Sverige på 28:e plats av 34 OECD-länder i matematik, läsförståelse och naturvetenskap.
Trots att Sverige i årtionden varit ett av de länder som spenderar mest pengar på utbildning, har lärarna haft en dålig löneutveckling oavsett vem som varit huvudman för skolan; stat, kommun eller friskola. Att låga lärarlöner är en förklaring till svaga elevprestationer är känt sedan länge. Varför förmås då inte lärarlönerna i Sverige höjas till nivåer som lockar rätt personer till läraryrket?
Huvudorsaken till det svaga intresset för läraryrket bland landets toppstudenter är att det svenska skolsystemet försätter läraren i en unikt svag position gentemot skolans huvudmän. En enkel jämförelse med två välbetalda yrkesgrupper kan illustrera detta.
Hur många skulle acceptera att flygplanet de flög med rattades av en steward eller godkänna att opereras av en sjuksköterska? Sannolikt ingen alls, eftersom det hos passagerare och patienter finns en stor tilltro till att det med en svensk specialistläkarlegitimation och pilotlicens följer en unik kunskap och färdighet. De som accepterar att en obehörig lärare undervisar deras barn är däremot betydligt fler.
I dag kan praktiskt taget vem som helst tas in för att undervisa om vad som helst så länge eleverna får höga betyg på momenten vikarien ansvarar för. Den kunskap läraren förmedlar och som elevens betyg är tänkta att spegla är närmast oväsentlig för eleven eftersom kunskapen inte mäts externt och nationellt. För eleven och föräldern är det betygen och inte kunskapen som tar en vidare i utbildningssystemet.
I Sverige har läraren (och eleverna) för stora möjligheter att själv välja undervisningsinnehåll, hur examinationerna ska utformas och bedömas. I länder med höga lärarlöner är dessa tre uppgifter i större utsträckning externt organiserade av en nationell myndighet.
När läraren inte företräder ett nationellt skolsystem som tydligt definierar vilken kunskap som ska läras ut och externt mäter denna, blir läraren således inte oumbärlig på samma sätt som piloten och kirurgen. Därför är marknadsvärdet på den pedagogiska tjänst läraren erbjuder lågt. Av samma anledning finns inte heller några verkliga incitament för skolans huvudmän att i högre utsträckning omfördela pengar i budgeten till lärarlöner. Att betala lärarna mer i syfte att nå högre elevresultat räcker inte ensamt som skäl när det saknas en nationell kunskapsstandard mot vilken elever och föräldrar kan hålla lärare och skolor ansvariga.
Den av regeringen 2011 införda lärarlegitimationen hade som mål att delvis råda bot på ovanstående problem genom att förhindra förekomsten av obehöriga lärare i skolan, men innehöll för många undantag och kryphål för arbetsgivaren att använda för att ge önskad effekt på lärarlönerna.
För att de lovvärda politiska initiativen gällande central rättning ska leda till att lärarlönerna drivs upp och elevresultaten stärks måste förslagen bli mer omfattande. Ett nationellt ramverk behöver upprättas för extern bedömning av både skriftliga och muntliga examinationer, samt sättandet av slutbetyg. Det måste vara konstruerat så att ingen enskild lärare eller skola ensamt har makten över bedömningar och slutbetyg.
För lärarens del betyder det att hen ger upp en del makt över undervisningen och eleverna, men stärker sin position gentemot skolans huvudmän. När lönerna därigenom drivs upp stärks lärarkåren på sikt och elevresultaten blir bättre.
Svante Holmberg
Förstelärare Hersby gymnasium, Lidingö