Ett förslag till översiktsplan (ÖP) för Uppsala kommun, med tidsperspektivet till 2050, har varit utställt på samråd till och med den 31 augusti. I förslaget markeras att mycket stora områden som i dag är jordbruksmark hamnar inom Uppsalas så kallade Stadsbygd och Verksamhetsområden, cirka 10-15 kvadratkilometer vilket motsvarar 1400- 2100 fotbollsplaner. Dessa ska succesivt kunna bebyggas. Vi anser att en sådan storskalig exploatering av jordbruksmark inte är förenligt med en långsiktig hållbar utveckling.

De viktigaste faktorerna att beakta för en hållbar utveckling är, vid sidan av att bevara den biologiska mångfalden och minimera klimatpåverkan, att långsiktigt trygga våra primära behov av vatten, mat och värme.

Det innebär att vi även under perioder av instabilitet, då handel och transporter inte fungerar bra, ska kunna klara dessa primära behov på ett tillfredsställande sätt. Vi har de senaste åren i debattartiklar i UNT och ÖP-samråd påtalat behovet att begränsa exploateringen av jordbruksmarken kring Uppsala, då vi anser att livsmedelsförsörjning är en av framtidens viktigaste ödesfrågor på både kort och lång sikt (se till exempel UNT-debattartiklar den 11/5 2010 och 21/11 2015).

De främsta skälen till detta är att jordens befolkning fortsätter att växa snabbt och tillgången på mat i utvecklingsländerna behöver fördubblas till år 2050, samtidigt som bördig odlingsmark förloras i spåren av urbanisering och andra överexploateringar samt som effekt av klimatförändringarna. Kalkyler visar att den tillgängliga åkermarken i världen snart inte räcker för att ge alla jordens medborgare tillräckligt med mat.

Sverige har i dag en självförsörjningsgrad på knappa 50 procent. Resten importerar vi från en värld som behöver sin mat bättre än vi, och där regnskogar skövlas för att ge ny odlingsmark. Vi är inne i en fas med ökande konflikter om markresurserna. Tillgången på bördig odlingsmark kommer att få ökad strategisk och ekonomisk betydelse, vilket gör att vi bör minimera exploateringen av Uppsalas högvärdiga odlingsjordar.

Medvetenheten om denna problematik har glädjande nog ökat i kommunpolitiken. Redan exploaterad tätortsmark används effektivare genom att alltfler bostäder i dag byggs på tidigare relativt glest nyttjad tätortsmark och husen får fler våningar.

Medvetenheten syns också i det aktuella ÖP-förslaget där det skrivs att Uppsala kommun har en jämförelsevis stor andel jordbruksmark, att jordbruksmark är nödvändig för försörjningssäkerheten i ett föränderligt och växande samhälle samt att ökad lokal och global efterfrågan på mat, foder och energi ställer stora krav på planering av markanvändningen för framtiden.

Man poängterar också att Miljöbalken slår fast att jordbruk är av nationell betydelse samt att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Det framhålls att för att exploatering ska räknas som ett väsentligt samhällsintresse krävs att den bidrar till att stärka en långsiktig hållbar utveckling på lokal, kommunal, regional och/eller nationell nivå. Emellertid har ÖP-förslaget landat i ställningstagandet att hela eller delar av berörd jordbruksmark kan exploateras, med hänvisning till väsentliga samhällsintressen och platsernas lägesegenskaper – att exploateringen på ett platsspecifikt sätt utvecklar hållbarheten kopplat till den befintliga samhällsstrukturen.

Våra invändningar är först och främst att det enligt planskisserna är mycket stora exploateringsområden som ligger på jordbruksmark. Vidare kan man ifrågasätta om denna planerade exploatering, som det framhålls, bidrar till att stärka en långsiktig hållbar utveckling.

Ansvaret för Sveriges kommuner är inte endast att se till att människor och företag lockas till kommunen för att den ska expandera, eller att alltid upplåta mark till alla typer av verksamhet bara för att det för tillfället är hyfsad konjunktur och ett stort tryck på storstäder. En långsiktigt hållbar utveckling innebär att bidra till de primära överlevnadsfaktorer som nämns ovan, inte minst mat, på såväl lokal som nationell och internationell nivå.

Kommuner med bördiga jordbruksjordar, som Uppsala, har ett stort ansvar att medverka till livsmedelsförsörjningen i hela Sverige och så även till de delar av världen som har sämre eller inga odlingsjordar alls.

Den effektivisering i markutnyttjande som skett i planeringen av bostadsområden märks inte alls på samma sätt i områden med företagsverksamhet. Här dominerar enplansbyggande och stora uppställningsytor. I en UNT-artikel 21/8 berättas till exempel om att kommunen planerar en fördubbling av den yta som reserveras för framtida utbyggnad av industri och handel i Librobäck, totalt cirka 110 hektar jordbruksmark.

Här borde stora ytor kunna behållas för jordbruk om det i direktiven står att den exploaterade marken ska utnyttjas på ett mycket markeffektivt sätt. Det är en utmaning för stadsplanerare och företagare att bygga företagsområden som kombinerar effektivt markutnyttjande med estetiska värden på ett motsvarande sätt som vid bostadsbyggande. Det mest långsiktigt hållbara vore dock att finna helt andra marker än bördig jordbruksjord för denna typ av exploatering, till exempel sämre mark i Uppsalas omland och i kransorterna som då också skulle kunna ges fler arbetstillfällen och underlag för bättre närservice.

Vi är fullt medvetna om att man i en kommunal expansionsplanering måste väga in många olika aspekter, men för att stå för en långsiktig hållbar utveckling, vilket ÖP-förslaget vill, måste de framtida livsmedelsbehoven prioriteras högre än de företagsverksamheter som är mer konjunkturberoende och mindre livsnödvändiga. Vi efterlyser därför en betydligt försiktigare exploatering av jordbruksmark än vad ÖP-förslaget innebär.

Ingmar Messing
Pofessor i markvetenskap, SLU

Rune Andersson
Före detta programchef MAT 21, SLU