Jag blir inte imponerad. Många aktörer knutna till SLU har under årens lopp gjort liknande insatser. Till skillnad från Lagerström och Lenhammar har jag inte specialstuderat vad de kallar pseudovetenskap men jag vill ändå på basis av personliga erfarenheter framföra en motbild. Jag vill hävda att biodynamikerna gjorde en pionjärinsats inom svensk jordbrukspolitik när det gäller det som senare kallats ekologisk odling, KRAV-odling med mera.
Jag vill också gärna påminna om att biodynamikerna under ledning av Gunnar Videgård gjorde upprepade framstötar till SLU för att via en stiftelse delfinansiera fältexperiment där biodynamisk och konventionell odling skulle kunna jämföras enligt konventionella vetenskapliga kriterier. Dessa försök till dialog tillbakavisades vilket jag subjektivt uppfattar som ett mörkt kapitel i SLU:s historia.
Det är inte svårt att identifiera svagheter i en viss institutions eller grupperings verksamhet. I sin första artikel beskriver Fagerström och Larhammar sig själva som medlemmar i Kungliga Vetenskapsakademien. Men med mina utgångspunkter kan jag inte ge godkänt till allt denna i övrigt respekterade institution ägnar sig åt. Det så kallade Nobelpriset i ekonomi är kontroversiellt i mer än ett avseende. Vetenskapsakademin bidrar till att skydda ett monopol för neoklassisk teori vid universitetens nationalekonomiska institutioner. Om man klarar att ta till sig att det finns värderingar och ideologi i all vetenskap, inte minst samhällsvetenskap, betyder den globala standardiseringen samtidigt en ideologisk standardisering.
Monopolet blir en propaganda för en viss begreppsapparat och ideologi som enligt mina bedömningar är olycklig i relation till kraven på en hållbar utveckling. Vetenskapsakademin bidrar med att stärka monopolet där man i stället borde medverka till pluralism och demokrati i samhället.
Jag medger gärna att det kan finnas konstigheter i det som forskare sysslar med. Men jag vill inte ställa upp på några klara gränsdragningar. Humanister, filosofer och samhällsvetare har lärt oss att även olika aktörers subjektivitet är av intresse. När man tillämpar ett aktörssynsätt så ligger detta vidare nära undersökande journalistik. Självklart finns vissa skillnader men varje försök att ange tydliga gränser uppfattar jag som föga meningsfullt.
Peter Söderbaum
professor emeritus ekologisk ekonomi
Mälardalens högskola, Västerås
UNT 22/9 2011