DEBATT De flyktingar som behöver oss i dag för att få skydd, behöver vi för att skapa en trygg framtid i morgon, skriver Lina Nordquist (FP).

Denna jul önskade jag mig nya grannar i julklapp som får arbeta i Sverige och ta hand om oss alla när vi blir gamla och sjuka. Främst för att människor som behöver skydd ska kunna få det i Sverige. Men också för att vi inte har råd att stänga dem ute.

Vi lever i ett land som till stor del byggts och formats av invandrare. För mig som liberal är det självklart att den som söker asyl ska få sin sak prövad. Det handlar inte om att ha en "generös", flyktingpolitik: generös för mig innebär att någon väljer att dela med sig mer än hen behöver. För mig är det inte valfritt att erbjuda skydd åt människor på flykt - det är en nödvändighet för att vi ska kunna se oss själva i spegeln. Flyktingmottagande är inte generöst. Det är humant.

Men om vi inte har råd då? Tänk om Sveriges nya invånare slukar resurser vi behöver till annat? Sanningen är att det är precis tvärtom.

Vi har råd att ta emot flyktingar. Men vi har inte råd att låta bli. Vi föder nämligen få barn i Sverige, och vi lever allt längre.

Det innebär att vi gradvis blir fler pensionärer i Sverige, men samtidigt allt färre som arbetar. I dag försörjer 100 arbetande personer i vårt land 70 andra som är för unga eller för gamla för att arbeta. Om tio år ska de i stället försörja 80 medinvånare. Den enda hållbara räddningen är att människor flyttar till vårt land och arbetar här. Det verkliga hotet vore om invandrarna valde andra länder än vårt.

Ett exempel är sjukvården, där Statistiska centralbyråns statistik talar sitt tydliga språk: om alla Sveriges invandrare stannade hemma i köket en vanlig måndag skulle var tredje patient den dagen stå utan läkare. Var femte undersköterska och psykolog skulle fattas vid morgonfikat. Fyra av tio tandläkare och varannan tandhygienist skulle inte komma till sina jobb. Vad säger då detta om ett yrkesområde där bristen på medarbetare är ett växande problem?

Slutsatsen är enkel: de flyktingar som behöver oss i dag för att få skydd, behöver vi för att skapa en trygg framtid.

För att säkra vår välfärd behövs fler invandrare inom otaliga yrkesområden, inte minst inom sjukvården. Därmed räcker det inte med att människor vill bosätta sig här, vi måste också göra vår del genom att ge dessa människor möjligheten att bidra. Själv är jag född i Sverige och förbrukade välfärdsresurser för barnomsorg, skola, sjukvård och högskoleutbildning i 25 år innan jag betalade mina första regelbundna skattekronor. För en flykting i dag är den tiden 7-9 år. Det är för lång tid. En hel del är gjort för att invandrare snabbare ska kunna ta del av arbetsmarknaden, men det finns fortfarande mycket vi måste göra bättre. Ett steg i detta är att snabbare värdera utländska utbildningar. Ett annat är att förbättra möjligheterna att lära in svenskt fackspråk, till exempel medicinsk svenska. Landstinget bör även utforma olika typer av praktik för att låta nyinflyttade medarbetare snabbare sätta sig in i svensk sjukvård.

Det problem vi behöver lösa har inte att göra med vem som har rätt att sätta foten på svensk mark och stanna här. Asylrätten är grundläggande: var och en har rätt att få sin sak prövad.

Utmaningen är i stället hur vi förbättrar möjligheterna för människor att skapa sig en framtid och bidra till vårt gemensamma samhällsbygge.

Vi måste skapa chanser och möjligheter våra nya grannar kan ta. Där brister vi i dag. Det, och inget annat, är vad vi måste prata om. Flyktingar urholkar inte välfärden, de bygger den. Fler grannar, och bättre verktyg de kan bygga välfärden med, är den julklapp vi behöver ge varandra.

Lina Nordquist, landstingsråd i Uppsala län (FP)