Trots decenniers arbete med tillgĂ€nglighet och delaktighet lever vi fortfarande i ett samhĂ€lle som inte Ă€r tillgĂ€ngligt för alla. SkĂ€let Ă€r frĂ€mst politiskt, men beror ocksĂ„ pĂ„ bristande kunskaper. Inom politiken har man lĂ€nge talat om behovet av att fokusera pĂ„ hindrande och frĂ€mjande faktorer för att den som har en funktionsnedsĂ€ttning full ut ska kunna göra sĂ„dant som mĂ„nga av oss tar för givet â till exempel ta sig till jobbet, ta del av nyheterna eller rösta.
En förutsÀttning för att det ska bli verklighet Àr att vi har kunskap kring vad som hindrar och vad som frÀmjar finns inom alla samhÀllsomrÄden.
Om lĂ€rare har kunskap om att mĂ€nniskor lĂ€r sig pĂ„ olika sĂ€tt, sĂ„ blir undervisningen bĂ€ttre för alla â inte bara för elever med funktionsnedsĂ€ttning. Om arkitekter har kunskap om hur mĂ€nniskor pĂ„verkas av olika miljöer, exempelvis nĂ€r det gĂ€ller ljud och ljus och om hur olika mĂ€nniskor förflyttar sig i praktiken, blir vĂ„ra byggnader och stadsmiljöer frĂ„n början tillgĂ€ngliga för alla â inte bara för nĂ„gon slags standardmĂ€nniska. Detta Ă€r en viktig insikt. Men för att det ska fungera i verkligheten behövs mer kunskap.
DÀrför menar Handikappförbunden att regeringen inför höstens forskningsproposition ska satsa pÄ att vi fÄr ett samhÀlle som fungerar för alla, utan sÀrskilda anpassningar eller sÀrlösningar.
Inom forskningen kallar man det universell utformning, eller Universell design. I dag finns perspektivet inom vissa forskningsomrÄden, inom andra inte alls. MÄnga forskare saknar helt de metoder och verktyg som krÀvs för att nÄ hela vÀgen fram.
För att nÄ dit krÀvs forskningsmiljöer helt inriktade pÄ universell utformning, till exempel ett tvÀrvetenskapligt forskningsinstitut som kan arbeta systematiskt med Universell design och dÀrmed skynda pÄ utvecklingen av universell utformning.
För att möjliggöra detta för forskare, vars huvudsakliga inriktning inte Àr universell utformning, krÀvs att det i all forskningsfinansiering byggs in incitament att ta med funktionshinderperspektivet.
Inte minst inom tekniska omrÄden skulle det kunna innebÀra reella framsteg.
Det mÄste ocksÄ finnas goda möjligheter att involvera personer med erfarenhet av egen funktionsnedsÀttning i forskningen. Det kan till exempel handla om att identifiera nya frÄgestÀllningar eller problemomrÄden, men ocksÄ om att utveckla metoder och sprida forskningsresultaten.
MÄnga som forskar kring funktionsnedsÀttning vittnar om hur svÄrt det Àr att fÄ finansiering för sin forskning.
Detta gÀller oavsett om man vill integrera funktionshinderperspektivet eller involvera personer med egen erfarenhet av funktionsnedsÀttning i sin forskning. Det saknas ocksÄ reella förutsÀttningar för tvÀrvetenskaplig och multidisciplinÀr forskning, nÄgot som ofta behövs inom funktionshinderforskningen.
Slutligen behövs en större satsning för att förbÀttra tillgÄngen pÄ data om personer med funktionsnedsÀttning. Stora delar av Handikappförbundens medlemsgrupper saknas i statistik och data. Möjligheterna till longitudinella studier eller studier med ett intersektoriellt perspektiv blir dÄ ytterst begrÀnsade, vilket har pÄpekats av forskningsfinansiÀren Forte.
Sverige har ocksÄ fÄtt kritik frÄn FN nÀr det gÀller vÄra begrÀnsade möjligheter att studera hur vÀl Sverige uppfyller mÄlen i FN:s konvention om rÀttigheter för personer med funktionsnedsÀttning.
Vi utgÄr frÄn att regeringen ser vÀrdet i vÄra förslag, inte minst för Sveriges förmÄga att uppnÄ mÄlen i Agenda 2030 om ett inkluderande och hÄllbart samhÀlle, och dÀrmed ger dem en sjÀlvklar plats i den kommande forskningspropositionen.
Stig Nyman, Handikappförbunden