Nyligen gick det blågröna styret i Region Uppsala ut med information kring starten av en vårdmottagning, utan att ha insyn i om medel för mottagningen finns med i budgeten eller ej. ”Vi öppnar i alla fall. Det här är en prioriterad fråga.”, var svaret. Det är beundransvärt att arbetet kring psykisk ohälsa prioriteras så högt i regionen – åtminstone när det gäller heterosexuella cis-personer. Den nära vården, särskilt när det gäller ungdomar, är livsviktig, och vi står helt bakom regionens beslut att starta BUP i Tierp igen.
Lika livsviktig är dock en hbtq-psykologmottagning och ett hbtq-kunskapscentrum som kan vara ett komplement och ett stöd när regionens övriga verksamheter inte räcker till.
Det är anmärkningsvärt att hbtq-personer, en stor grupp som forskning visar på har stor psykisk ohälsa, suicidrisk och misstro till vården, åter har prioriterats bort. Detta trots att det 2018 funnits en mottagning som vänt sig till hbtq-personer, visat på ett gott resultat och kan fortsätta drivas till en jämförelsevis minimal kostnad.
Uppsala hbtq-psykologmottagning var Sveriges första och enda psykologmottagning med specialistkompetens i hbtq-psykologi/psykoterapi, som drevs helt av legitimerade kliniska psykologer med en forsknings- och evidensbaserad ansats i att erbjuda kvalitativ vård för hbtq-personer. Det var ett unikt projekt i Sverige. RFSL Uppsala höll i verksamheten, via Region Uppsalas nationella anslag kopplat till psykisk hälsa.
Sedan årsskiftet är dessvärre hbtq-psykologmottagningen, på grund av den nationella M/KD-budgeten, stängd.
Det är inte Region Uppsala som är ansvarig för den plötsliga avsaknaden av finansiering, men det är inte heller Uppsala läns hbtq-personer som ska betala priset av att statliga medel saknas för att bedriva en god vård i länet. Här ligger ansvaret helt hos Region Uppsala.
Det är beklagligt att intresset från styret har varit så svalt kring att träffa oss och ta del av våra erfarenheter och diskutera möjligheten att fortsätta driva en hbtq-psykologmottagning. Utvärderingar indikerar att vårt koncept har fungerat mycket väl, men vi har hela tiden varit öppna för en lösning som innebär att hbtq-psykologmottagningen får leva kvar – oavsett form, omfattning och ägandeskap. Det handlar inte om mängden resurser vi efterfrågar (tvärtom har vi gjort mycket med bara två deltidspsykologer) eller vad det skulle innebära att just vi fortsätter driva mottagningen, utan en politisk avsaknad av intresse för en hbtq-psykologmottagning i länet.
Med det nationella forskningsunderlag som finns kring hbtq-personers psykiska ohälsa är det mycket märkligt att frågan inte tas på ett större allvar och att det saknas planer på riktade satsningar till de hbtq-personer som behöver det allra mest.
Vi anser självklart att det generella likabehandlingsarbete som Region Uppsala startat är nödvändig. En bred kompetenshöjande satsning likt denna behövs för att förbättra bemötandet i den allmänna vården för alla minoritetsgrupper, bland annat hbtq-personer, och för att arbeta för en ökad tillgänglighet. Vi ställer oss dock starkt kritiska till att fortsätta använda den som ett argument mot en hbtq-psykologmottagning. Forskning har visat att kompetenshöjande åtgärder i sig tyvärr inte borgar för att erbjuda det hbtq-personer efterfrågar i vårdkontakter. Det behövs något mer.
Region Uppsala behöver, utöver en könsbekräftande vård som faktiskt följer vårdgarantin, en specialistmottagning.
En specialistmottagning kommer alltid ha bättre förutsättningar än generella mottagningar i att erbjuda en god evidensbaserad vård för målgruppen, och kan dessutom stärka andra mottagningar i detta. Vår hbtq-psykologmottagning var unik i Sverige. Den byggde på internationell forskning kring vad som bäst ger god vård för hbtq-personer, kopplat till hbtq-personers särskilda utsatthet i samhället. Den kompetensen bör såklart hela regionen ta del av, vilket är varför vi 2018 startade samarbeten med flera av regionens vårdmottagningar. Det behövs både en bred kompetenshöjande satsning och en riktad vårdsatsning, som kompletterar och stärker varandra; likabehandlingsarbetet för att stärka bemötande och hbtq-psykologmottagningen för att stärka och vidareutveckla den evidensbaserade vården.
Uppsala hbtq-psykologmottagning fullbokades redan första månaden, trots stor misstro mot vård hos hbtq-personer.
Verksamheten utvärderades där besökarna fick svara på frågor kring tillgänglighet, bemötande, delaktighet och förtroende samt nöjdhet. På en skala mellan 1–10, där 10 är högsta betyg fick mottagningen 8,9-9,9 i medelvärde på varje fråga. Trots glesa kontakter, få tillfällen och en begränsad verksamhetstid ledde mottagningen till en mindre grad av depressionssymtom och en högre grad av livstillfredsställelse.
Vi välkomnar samtal med Region Uppsalas politiker för att stärka hbtq-personers psykiska hälsa och göra suicidpreventiva satsningar. Det behövs en lösning som vi hbtq-personer känner att vi kan vända oss till, som kan erbjuda trygg och kunnig vård redan i dag och som fokuserar på de i störst behov av ett gott bemötande och en god evidensbaserad vård. Region Uppsala har inte råd att vänta, forskningsrapport efter forskningsrapport visar att det handlar om liv och död.
Vi har hos RFSL Uppsala ett fungerande koncept, som snabbt skulle kunna startas upp igen för en minimal kostnad.
Frågan är nu om Region Uppsala väljer att göra något av det – eller om de väljer att den här unika satsningen, dess goda resultat och dess lärdomar ska gå till spillo.
Saga Joakim Karlsson, ordförande RFSL Uppsala
Maria Kindstedt, leg psykolog, STP-psykolog Psykologisk behandling och psykoterapi, verksamhetsutvecklare av Uppsala hbtq-mottagning, förste samordnare av Sveriges Psykologers HBTQ-nätverk inom Sveriges Psykologförbund
Mia-Mari Stråle, leg psykolog på Uppsala hbtq-psykologmottagning