Just nu pågår ett fältslag i sjukvårdspolitiken om patienternas inflytande. Det är dags att ge patienten makten över sitt eget liv.

Läkare och andra yrkesgrupper avgör när vi behöver vård och vilka behandlingar vi kan välja mellan, men därutöver bestäms alldeles för mycket av oss politiker i dag.

Får en vårdcentral vara lunchstängd om det bara finns en husläkare och distriktssköterska där och de gärna vill äta tillsammans? Nej.

Artikelbild

Underlättar det etableringen av vårdcentraler i mindre samhällen? Knappast.

Får en distriktssköterska betalt för att träffa sin patient per telefon om han eller hon bedömer att det vore det bästa för patienten? Nej.

Tvingas därmed för många sjuka människor ta sig till vårdcentralen? Förmodligen.

Får en psykolog på vårdcentral bedöma om en patient behöver psykoterapi? Nej.

Artikelbild

Johan Enfeldt

Tvingas därmed patienter vänta på ytterligare bedömning? Ja.

Detta ger en liberal klåda. Vivianne Macdisis (S) makt borde minska.

Förbudsminister Gabriel Wikströms makt borde absolut minska. ALLA politikers makt borde minska. Patienterna och sjukvårdens medarbetare ska tillsammans bestämma vilken vård som behövs.

Genom vårdval får vi numera själva välja var vi vill ha vår sjukvård, och av vem. Patient och sjukvårdspersonal måste också få välja HUR de möts. Besök på vårdcentralen, på en mobil mottagning kvällstid, hembesök i sitt eget kök eller kanske på nätet över videolänk.

Här finns en politisk skiljelinje: vi vill ge makten till patienterna och tycker att sjukvårdens yrkesgrupper ska forma arbetet. De illröda, tomatröda eller grönröda vill själva bestämma i detalj, både över patienterna och över hur vården ska organiseras och bedrivas. Det är friheten de vill åt, men det är patienterna som drabbas.

Liberalerna vill stärka vårdvalet och kombinera patientmakt med säkerhet.

Det är därför vi vill låta äldre slippa vänta på akuten och i stället komma till ett Geriatriskt Centrum vid Samariterhemmet med dygnet-runt-öppen äldrevårdcentral, mobil äldreakut, mobil röntgen och närvårdsplatser. Det är därför vi vill lägga mer resurser än (S) på husläkare och distriktssköterskor, flytta specialistvården ut i kommunerna och låta en mobil mottagning hålla kvällsöppet på olika platser i länet för snabbare hjälp närmare hemmet.

Socialdemokraterna har en helt annan plan än vi liberaler. De vill stoppa utvecklingen av nya vårdval, lägga en stor hängsnara omkring allt som är privat.

Vårdval öron-näsa-hals drogs in med hänvisning till brist på intresse och kallades en katastrof – bara dagar senare klagade en intresserad vårdgivare över att vårdvalet plötsligt försvunnit. Är man inte privat går man ändå inte säker – ett nytt påfund är att psykologer på vårdcentraler inte får bedöma om en patient behöver psykoterapi. Det är friheten (S) vill åt – men det är patienterna som drabbas.

Makten måste lämnas tillbaka, och det förutsätter att vi lämnar tillbaka sjukvårdens anställda till patienterna.

Viktiga steg på vägen är bättre it, minskad administration och en Meningssamling som tar bort onödiga regler. Vårt landsting har många eldsjälar som bedriver fantastiskt utvecklingsarbete, men inte den struktur och det stöd som gör det enkelt för dem att införa och sprida nya metoder. Liberalerna vill inrätta en analysenhet för att ge patienter snabbare tillgång till bättre sjukvård och fortare utesluta eller avskaffa föråldrade arbetssätt.

Vi vill även låta landstinget utbilda personal i länets äldre­boenden. Det är inte landstingets uppgift säger de tomatröda och grönröda, men andra landsting håller inte med.

Människan måste stärkas i sjukvården. Det är vid hennes sida vi måste stå. Vi måste se människan, ibland som anställd, ibland som patient, ibland som anhörig. Vi måste lämna IFRÅN oss makten över detaljerna till de som påverkas mest av dem. Patientens, inte organisationens, behov ska stå i centrum. Politik ska handla om att ge människor möjligheter, inte om att detaljstyra deras vardag.