Felunderbyggda kostråd

Naturvetenskap handlar inte om handuppräckning, skriver Ralf Sundberg, Per Wikholm och Lars-Erik Litsfeldt i replik till Livsmedelsverkets svar om kostråd (30/8).

3 september 2015 15:12

Folkhälsominister Garbiel Wikströms (S) stab lät efter vår debattartikel (25/8) meddela att han inte avser svara. Tydligen anses inte kostfrågan vara en folkhälsofråga och därmed värt att kommentera i den offentliga debatten. Vilket är paradoxalt då en av de få saker vi är överens om med Livsmedelsverket är att merparten av våra stora folksjukdomar och sedermera dödsorsaker har en stark koppling till kosten.

LÄS MER: Ralf Sundberg, Per Wikholm och Lars-Erik Litsfeldt  – Utred kostråden

LÄS MER: Wulf Becker, Anna Karin Lindroos och Åsa Brugård Konde, Livsmedelsverket – Välunderbyggda råd

Det som skiljer oss åt är huruvida naturligt, mättat fett och salt ska skuldbeläggas eller om det i stället handlar om socker, raffinerade kolhydrater och onaturliga transfetter.

I stället får vi återigen ett svar från Livsmedelsverket som ger en deja vu från vår tidigare debatt här i UNT 2011. Återigen hänvisar Livsmedelsverket till att det visst råder konsensus. Dryga 100-talet nordiska näringsexperter som handplockats av Livsmedelsverket och dess nordiska motsvarigheter för att ta fram nya nordiska näringsrekommendationer (NNR), kan ju rimligtvis inte ha fel. Jo, det kan de. När statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU gör en motsvarande genomgång av vetenskapen om mättat fett kommer de till helt andra slutsatser än de i NNR.

Naturvetenskap handlar inte om handuppräckning. Att majoriteten av fysiker var skeptiska mot Einsteins relativitetsteori som nyligen firat 100-årsjubileum, spelar i dag ingen roll. Vetenskapliga experiment visar om en hypotes är felaktig eller inte.

Våra böcker, men framförallt Nina Teicholz närmare 500-sidiga verk ”The Big Fat Surprise” visar med all tydlighet hur kostvetenskapen gått fel sedan 1970-talet och avlägsnat sig alltmer från övrig biomedicinsk vetenskap. Den har utvecklat sig till ett skrå med en extrem övertro på observationsstudier där orsak och verkan aldrig kan bevisas. Välrenommerade forskare som ville undersöka alternativa hypoteser fick se forskningsanslagen strypas från såväl staten som från livsmedelsindustrin. Kvar blev bara skrået med ja-sägare.

Naturvetenskap måste på gott och ont vara reduktionistisk. För kostvetenskap innebär detta att olika näringsämnen måste undersökas var och för sig i experimentella studier. Det går inte att i en och samma studie klumpa ihop tiotals olika faktorer och hävda att man därav kan dra slutsatser för detaljerade kostråd.

Livsmedelsverkets svar är avslöjande när man skriver följande:

”Modern forskning visar att det är intressantare att studera hur mat – inte de enskilda näringsämnena – och olika matvanor påverkar hälsan, så kallade kostmönster. Här är kostforskarna bara i början på att förstå samband. ”

Vi förutsätts således acceptera att våra kostråd som bland annat är styrande för detaljer om exakt hur många gram mättat fett som får finnas i skollunchen ska styras av en icke naturvetenskaplig metodik där kostforskarna bara är ”i början på att förstå samband”. Det är en fortsättning på vägen med kostråd som sedan 1970-talet lett fel. Det har varnats för ägg med högt innehåll av kolesterol.

Transfettsbemängda margariner har rekommenderats framför naturligt smör. Nu rekommenderas i stället margariner med livsmedelskemisternas senaste uppfinning, omestrade fetter samt lättoxiderade matoljor typ majsolja som inte ens fanns för hundra år sedan.

Vi riskerar att göra misstag om och om igen som påverkar folkhälsan negativt om inte en från Livsmedelsverket oberoende kommission utreder kostråden.

Ralf Sundberg, docent, kirurg

Per Wikholm, författare

Lars-Erik Litsfeldt, författare

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!