Frihandel är avgörande för den ekonomiska utvecklingen i ett litet och exportberoende land som Sverige. Den våg av protektionism som sköljer över världen och den eskalerande handelskonflikten riskerar därför att drabba Sverige extra hårt. När USA drar sig tillbaka måste Sverige och Europa ikläda sig rollen som frihandelns och öppenhetens försvarare i världen. Därför är det med stolthet jag konstaterar att Europaparlamentet i dag (12/12) godkänner frihandelsavtalet med Japan. Det största frihandelsavtalet som hittills har tecknats och som omfattar en tredjedel av världsekonomin.
USA:s tullar är det kanske tydligaste exemplet på den protektionism som har fått fäste i världen. Men trenden sträcker sig längre tillbaka än så. När Donald Trump tillträdde som amerikansk president hade 3 800 allvarliga protektionistiska åtgärder införts över världen sedan finanskrisen 2008. Det är tre gånger så många som antalet handelsunderlättande åtgärder.
Frihandelsavtalet med Japan innebär ett positivt brott mot den här utvecklingen:
- När avtalet är helt implementerat kommer 99 procent av alla tullar mellan Europa och Japan att vara avskaffade. Det gäller också inom vanligtvis känsliga områden som jordbruksprodukter.
- Tjänstehandeln öppnas upp och europeiska företag tillåts att delta i de flesta japanska upphandlingar.
- Frihandelsavtalet innebär att ett ambitiöst arbete med regelförenklingar inleds. Det gäller särskilt inom transportsektorn.
Totalt sett i EU förväntas exporten till Japan öka med 35 procent. För svenska företag, i synnerhet livsmedelsföretag och medicinsk tekniska företag, är detta goda nyheter. Japan har varit en förhållandevis liten exportmarknad för Sverige i förhållande till sin ekonomi. Att en ny marknad öppnas är dessutom en bra krockkudde mot den lågkonjunktur som väntar runt hörnet.
Förmodligen lika viktigt som avtalet är för svensk och europeisk ekonomi är det ur utrikespolitiska och strategiska synvinklar. När Trump tog USA ur frihandelsavtalet i Stilla havet, TPP, förlorade Japan en viktig allierad i en region som präglas alltmer av kinesiskt inflytande. Genom avtalet med Japan kan Europa försöka fylla det tomrum USA lämnar efter sig. Dessutom är det en tydlig signal att Europa alltjämt tror på frihandel, öppna marknader och den regelstyrda handeln i en tid när detta utmanas av inte bara USA, utan också av Kina, som med sin statskapitalism underminerar WTO genom omfattande subventioner och krav på teknologiöverföring vid investeringar.
Många tror att hotet mot frihandeln enbart kommer från Trump. Men faktum är att motståndet också finns här hemma i Europa. Det är ingen nyhet att ytterkantsvänstern och högerpopulister förenas i sitt frihandelsmotstånd. Men att motståndet likaså kommer inifrån den europeiska socialdemokratin är desto mer oroande. Europa är betjänt av en pragmatisk socialdemokrati som har Europas bästa för ögonen. Men länge försvårade socialisterna förhandlingarna i EU. Först genom att hävda att den europeiska bilindustrin är hotad. Därefter genom att påstå att det förekommer tvångsarbete i Japan. Sanningen är att skyddet för arbetstagare i Japan är minst lika starkt som i Europa, detta är snarast ett svepskäl för protektionism.
Inte ens i Sverige, som är ett världens mest frihandelsvänliga länder, går det helt säkert att lita på socialdemokraterna. När avtalet behandlas i miljöutskottet förmådde inte min kollega Jytte Guteland (S) att ta ställning och när vi senast röstade om ett stort frihandelsavtal, det med Kanada, valde bara drygt hälften av socialdemokraterna att stödja det. Det är en ohelig allians som breder ut sig och som hotar jobb och tillväxt i Sverige och ett starkt Europa i världen.
Det är ett modernt frihandelsavtal Europaparlamentet godkänner. Det undanröjer många fler hinder än bara tullar och framförallt garanterar det att både Japan och EU skyddar miljön, folkhälsan och arbetstagarna. Europas ja till avtalet är ett kraftfullt ställningstagande för öppenhet och frihandel när det behövs som mest.