Ett rättsligt tomrum

Rättsosäkerhet och bristande kompetens drabbar föräldrar till barn med funktionsnedsättning, skriver företrädare för Riksförbundet FUB.

28 februari 2018 15:00

Ett rättsligt tomrum och brist på kompetens utgör en risk för rättssäkerheten för familjer med barn med funktionsnedsättning. Detta framgår av en ny granskning av hur begreppet ”normalt föräldraansvar” används vid bedömning av ansökningar av insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Om nya insatser tillkommer som ligger i linje med LSS-utredningens läckta förslag, är risken stor att många fler familjer drabbas av bristerna som granskningen lyfter.

Monica Larsson, jurist och forskare vid Göteborgs universitet, har genomfört granskningen på uppdrag av Riksförbundet FUB, för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Larsson har undersökt domar från förvaltningsdomstolarna liksom Försäkringskassans tolkning och tillämpning av begreppet ”normalt föräldraansvar”, vid ansökan om assistansersättning enligt Socialförsäkringsbalken, SFB. Intervjuer har genomförts med LSS-handläggare och chefer i tre kommuner. Larsson har även gått igenom utredningar som rör 15 ärenden, där vårdnadshavare har ansökt om insatser enligt LSS eller assistansersättning enligt SFB. Även om den kvalitativa undersökningen inte möjliggör att generella slutsatser dras, visar den att tolkningsutrymmet är betydande när det gäller att fastställa föräldraansvarets omfattning för barn i olika åldrar och med olika funktionsnedsättningar. Detta leder till att bedömningarna inte blir likvärdiga i likartade fall och att besluten om insatser kan variera i hög grad, beroende på var man bor och den enskilde handläggarens kompetens.

Granskningen visar att handläggare försöker fylla ut tomrummet på egen hand, vad gäller både innehåll och omfattning av begreppet ”normalt föräldraansvar”. Det förekommer att beslutsfattare utgår ifrån eget tyckande och vad deras egna barn i motsvarande ålder, utan funktionsnedsättningar, klarar av att utföra. Granskningen visar att olika familjekonstellationer och situationer, inte beaktas i någon större omfattning i bedömningen av föräldraansvar, trots att dessa kan innebära ett stort behov av avlastning. En utredning gällde exempelvis ett barn som fick sin assistans indragen vid sjukhusvistelse och den ensamstående mamman förväntades tillbringa all tid med barnet på sjukhuset trots att hon hade ytterligare ett barn att ta hand om. Det verkar inte rimligt att hänsyn inte tas till föräldrar som är ensamstående med barn med funktionsnedsättning, då det i praktiken ofta innebär ett betydligt mer betungande föräldraansvar.

Vissa intervjupersoner likställer föräldrars samordningsansvar för barn, oavsett om barnen har funktionsnedsättning eller inte. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att både Socialstyrelsen och Riksrevisionen har lyft de orimliga samordningskrav som ställs på föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Grundläggande kunskap om funktionsnedsättning och hur det påverkar vardagen för dessa familjer verkar saknas bland handläggarna.

Det är mycket angeläget att en vägledning tas fram, förslagsvis av Socialstyrelsen, som kan fungera som stöd vid handläggning och utredning. Vägledningen bör även innehålla kunskapsstöd för hur man gör en individuell bedömning utifrån den enskilda familjens livssituation. En sådan vägledning skulle öka rättssäkerheten och minska godtyckliga slutsatser kring vilket ansvar som kan krävas av föräldrar som har en vardag som är allt annat än normal.

SVT avslöjade i förra veckan att den pågående LSS-utredningen kommer föreslå att barn under 12 år fråntas rätten till personlig assistans. I stället föreslås en ny LSS-insats: ”omvårdnad och stöd för barn”. Barn som har omfattande omvårdnadsbehov på grund av exempelvis hjärnskada, genetisk skada eller sjukdom och har flera funktionsnedsättningar hänvisas till denna insats. Det samma gäller barn som har behov av stöd på grund av medicinsk problematik till exempel epilepsi, andningssvårigheter eller sondmatning. Vid bedömning av behovet av insatsen, ska hänsyn tas till vårdnadshavares ansvar och vad de normalt ska tillgodose enligt Föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. Om utredarens förslag om insatsen ”omvårdnad och stöd för barn” realiseras, blir handläggningskompetensen vad gäller bedömningen av vad som ingår i ”normalt föräldraansvar” än viktigare.

Riksförbundet FUB anser att det rättsliga tomrum och bristen på kompetens som rapporten lyfter måste åtgärdas skyndsamt. Innan dess finns knappast förutsättningar för kommunerna att vara huvudmän för ytterligare en insats som kräver kunskap som i dagsläget brister.

Fotnot: Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Föräldraansvar till barn med funktionsnedsättningar – Hur tolkas och tillämpas begreppet föräldraansvar vad gäller insatser till barn enligt LSS och ersättningar enligt SFB? (FUB, 2018).

För Riksförbundet FUB

Lillemor Holgersson

1:e vice ordförande

Eva Borgström

Intressepolitisk samordnare

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!