Brita Hännestrand (UNT Debatt 17/12 2015) har rätt när hon säger att om tillfälliga uppehållstillstånd blev regel så skulle det upphäva asylrätten. Asylrätt innebär att alla människor ska ha rätt att få sin sak juridiskt prövad. Hur många människor kan det handla om?

1. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR befinner sig 60 miljoner människor sig på flykt – "den högsta siffran någonsin”.

2. I Jemen är på grund av av kriget ”10 miljoner barn i akut behov av hjälp”.

3- Enligt Rädda Barnen dör två och en halv miljon barn av svält varje år. Sannolikt befinner sig minst 100 miljoner familjer i riskzonen.

Alla dessa människor med familjer skulle – om de hade ekonomiska möjligheter – ta sig till ett välfärdsland som Sverige för att få sin ”asylrätt” prövad. Alla skulle välja det land där de redan har anhöriga och det land som erbjuder bästa välfärd.

Asylrätten är förknippad med tolkningsproblem. Hur bedöms till exempel risk för förföljelse? När blir en asylberättelse – utan identitetshandlingar och andra bevis – tillräckligt ”rimlig” för en beviljad asyl?

En flykting – som betalar smugglare tiotusentals tals kronor – informerar sig sannolikt om hur man lämpligast bör lyfta fram sina asylskäl. Vem skulle handla annorlunda?

Asylrätt måste i stället ersättas med en ”humanrätt” som prioriterar humanitära skäl framför formella regelverk.

En genuin humanrätt skulle innebära att Sverige, oavsett flyktingskäl, prioriterar de flyktingar i flyktinglägren som har det svårast. Denna prioritering skulle – förutom betydligt bättre hjälp på plats – inkludera ett generöst svenskt mottagande av kvotflyktingar.

Att Sverige skulle kunna erbjuda asylrätt – till alla människor i nöd och som skulle vilja komma hit – är en utopi.

Att erbjuda asylrätt – och samtidigt göra vad man kan för att hindra flyktingar från att komma hit – är inte juste.

Att erbjuda asylrätt bara för personer – som kommer hit olagligt och som har ekonomiska möjligheter att göra det – är inte heller juste.

Att tala om en generell asylrätt utan att tala om hur många flyktingar det rimligtvis kan handla om är moraliskt sett som att rida på två hästar samtidigt.

Dagens flyktingsituation i kombination med en oinskränkt asylrätt kan mycket väl leda till att Sverige kommer att stå inför uppgiften att ta emot över en halv miljon flyktingar per år.

I en sådan situation handlar det inte längre bara om att hantera en flyktingkris utan även om att rädda det demokratiska samhället.

För att förebygga ett socialt och ekonomiskt sammanbrott måste svensk migrationspolitik harmoniseras med övriga EU-länder. Söktrycket måste helt enkelt minskas. En sådan politik innebär inte att ge efter för främlingsfientliga strömningar utan snarare att för framtiden säkra Sverige som ett öppet och solidariskt land. Den bästa flyktinghjälpen är ett stöd som är utformat så att svenska folket långsiktigt ställer upp på det – det vill säga även efter nästa val.

Leif Elinder

samhällsdebattör