Nya tider kräver nya svar. Den insikten vägledde Selma Lagerlöf och 200 andra att skriva under uppropet som bildade partiet som i dag heter Liberalerna. Första världskrigets fasor, svårigheter för näringslivet samt den skenande arbetslösheten gjorde att de agerade. I dag står Liberalerna återigen inför ett vägskäl. Partiet kan inte vila på gamla meriter.
Runt om i världen sköljer en liberal våg. De liberala presidenterna i Frankrike och Kanada, framgångarna i Nederländerna samt det senaste decenniets liberala förkämpar som Barack Obama och danska Margrethe Vestager vittnar om att många väljare saknar en liberalism att tro på. Samtidigt samlade Liberalerna i det senaste riksdagsvalet endast 5,4 procent av väljarkåren.
Sverige ser inte ut som för 30 år sedan. Migrationsmönster och globalisering har gett oss både nya utmaningar och nya möjligheter. Vi i Liberalerna måste göra vår hemläxa. Vi har varit dåliga på att förklara varför liberalismen behövs.
För det första förtjänar dagens väljare mer än enkla slagord på Twitter. Det som förenar den senaste tidens liberala framgångar är modet att både våga lyssna till väljarna och våga stå för en tydlig vision för framtiden. En tydlighet som inte ska förväxlas med förenkling. Liberal mittenpolitik handlar om ”både och”. Både företag och förskola, både visioner och ett politiskt ledarskap som levererar lösningar.
För det andra måste liberala idéer bäras fram av företrädare som vågar vara allvarliga, utan att vara alarmistiska. Som liberaler tror vi på framtiden. Men det innebär inte att vi duckar för nutidens problem. Bristen på arbetsro i skolan. Kvinnor som inte vågar promenera hem från busshållplatsen. Hedersförtryckets fångenskap. De med kort utbildning som fastnar i bidragsberoende. Detta kräver liberala lösningar som inte ger upp hoppet om morgondagen.
Bakom varje alarmistisk tweet gömmer sig en värld som utvecklas. De senaste decennierna har vi sett en fantastisk utveckling över världen där fattigdom och barnadödlighet minskar samtidigt som läskunnighet ökar.
För det tredje kräver dagens politiska klimat liberala företrädare som vågar tänka nytt och be om förtroende. Det var därför jag tydligt förklarade att jag accepterar nomineringen till partiordförande. Det var därför jag föreslog en rådgivande medlemsomröstning i partiordförandevalet. Kandidater talar vanligtvis inte öppet om sina ambitioner, men förutsättningarna för politiken är under förändring. Oro för förändring bemöts bäst med öppenhet och att fler medlemmar engageras i partiernas interna beslut.
Sverige behöver en liberal mittenpolitik som kraftfullt arbetar mot alla tendenser till att samhället glider isär. Tuffare krav mot kriminalitet, smart välfärdspolitik och reformerad ekonomi kräver särskild uppmärksamhet.
Tuffare krav mot kriminalitet är viktigt eftersom de mest utsatta ofta drabbas mest av brott. När ambulansen inte vågar köra fram eller polisen inte hinner svara i telefonen får de med minst resurser lida mest. En smart välfärdspolitik håller ihop Sverige, inte minst på de håll där samhällsservicen monterats ned. Då behövs t.ex. digitala lösningar som gör att fler kan få mer för mindre resurser.
Jag vill att fler i Sverige ska kunna känna att det finns både frihet och rättvisa, att det finns en framtid att tro på. Den svenska historien är fylld av liberala segrar. Allmän och lika rösträtt, kampen mot nazism, LSS-reformen och en mer jämställd föräldraförsäkring är exempel på hur liberaler påverkat.
För var och en, som tror på individens styrkor, är det dags att samlas mot populister och domedagsprofeter. Frihetens ideal ska segra även i framtiden. Men vi har inte råd att vänta, det är dags att skriva ett nytt kapitel även i de svenska liberalernas historia.
Birgitta Ohlsson
Riksdagsledamot (L)