I januari 2014 antog gatu- och samhällsmiljönämnden handlingsplanen för arbetet med cykeltrafik i Uppsala kommun som undertecknades av ordförande Stefan Hanna (C). Det är ett utmärkt program som vi i Cykelfrämjandet i Uppsala (CFU) berömt kommunen och Stefan Hanna för. En av punkterna är att det ska vara snabbt och säkert att cykla i Uppsala. Målet är att fler skall välja cykeln i centrala Uppsala.
CFU har under de senaste åren gett kommunens tjänstemän och politiker råd om hur man ska förverkliga programmet på bästa sätt. Vi utgår från forskning och från framgångsrik praxis, exempelvis från föregångslandet Nederländerna, som ligger 40 år före oss. Cykelfrämjandet har en stor kunskapsbank som ständigt fylls på.
Vi har uppfattningen att våra synpunkter betraktas som seriösa, konkreta och är efterfrågade, även om alla inte hörsammas av olika skäl. Vi har fått gehör för bland annat en cykelbana på östra sidan av järnvägen mellan resecentrum och Råbyvägen och fördelen med rödinfärgad asfalt.
CFU:s huvudförslag för en bättre och mänskligare stad är att dela innerstaden i zoner, vilket hindrar genomfart för personbilar, men tillåter besökstrafik. Det minskar inte framkomligheten för nyttotrafiken.Detta är varken fanatism eller utopi.
Lösningen finns redan i många städer, såsom Groningen i Nederländerna och Linköping. Bägge är städer i Uppsalas storlek. Där är det tyst och ren luft i centrum jämfört med Uppsala, som har stora problem med buller och luftkvaliteten orsakade av biltrafiken. Hanna, Nordström och Öhlmér framhåller själva ”att även bilar har begränsad tillgång till det centrala rummet är viktigt”. Får vi hoppas att det är en insikt om att de allvarliga problemen med buller och luftkvalitet i stort försvinner om man tar bort genomfartstrafiken?
Centerdebattörerna skriver att ”bilister som kan undvika att köra i centrum väljer att göra det då framkomligheten är dålig…”
Vi är överens om detta, men inte att det ska lösas genom att införa gångfartsområden. Fotgängare ska inte behöva agera farthinder. Debattörerna blandar ihop säkerhet och trygghet.
Gångfartsområden kan kanske öka trafiksäkerheten genom att minska motorfordonens hastighet, men minskar samtidigt fotgängarnas trygghet.
CFU hävdar inte enbart cyklisternas väl utan även fotgängarnas, som är styvmoderligt behandlade i Uppsala. Gågatan är över 50 år gammal och fortfarande fotgängarnas enda fredade gaturum i centrum. I en studie av gångfartsområden i Sverige där Dragarbrunnsgatan finns med, var det bara en gata i Göteborg med lite fordonstrafik som fungerade som det är tänkt och fotgängare intog hela den smala gatan.
Vi återkommer i ett senare inlägg om hur Dragarbrunnsgatan kan bli ett lyckat gångfartsområde, där fotgängarna är prioriterade även i praktiken och inte bara i princip.
Det behövs även fler bilfria gaturum i Uppsala.
CFU ser Östra Ågatan som en idealisk genomfartsväg för cyklister i nord-sydlig riktning för de som pendlar mellan södra och norra delarna av staden. Kungsgatan fungerar inte, Dragarbrunnsgatan är för dem som har ärende dit och gågatan är fotgängarnas gata. Alternativet Västra Ågatan som finns med som Cykelfartsgata i innerstadsstrategin innebär en för stor omväg för många.
Vi föredrar Östra Ågatan, enligt principen om största möjliga genhet för cykel och gång.
CFU vill minskar olycksfallsrisker för alla och ser att en god fysisk separering av fotgängare, cyklister och motorfordon i gaturummet som den säkraste modellen för att skapa ett tryggt offentligt rum. Då vet alla sin plats och kan lättare ta hänsyn till varandra. Östra Ågatan blir med ombyggnaden en tryggare plats där alla i gaturummet ser var bilar och cyklar åker på olika gatubeläggning. Fotgängare som vill byta sida vet var cyklar och bilar passerar och cyklisterna kommer inte att cykla på trottoaren.
Det talas mycket om att cyklisterna kommer att cykla snabbare med asfaltbeläggning. Studerade man trafiken på de delar av Östra Ågatan som hela tiden varit asfalterad så var inte hastigheten högre där än på gatstensdelen. Gatsten är för övrigt trafikfarlig för cyklister när den bli våt och halkig.
Debattörerna ondgör sig också över kostnaderna för ombyggnaden. Flera vetenskapliga studier visar att investering i förbättringar av infrastruktur för cykel ger en samhällsvinst på upp till sex gångar det man lagt ut. Fem miljoner kronor blir således vinsten för Uppsala på sikt.
CFU vill liksom centerdebattörerna att Uppsala ska bli Sveriges bästa cykelstad. Då måste infrastrukturen förbättras och den snabba ombyggnaden av Östra Ågatan är en lyckad åtgärd i denna strävan.
Björn Engström, ordförande, Cykelfrämjandet i Uppsala