Resursbrist inom sjukvården måste tas på allvar

Vi kämpar för ordentliga reformer av omsorgen och sjukvården, skriver Anna Vesterberg och Stefan Hanna.

Coronakrisen har lärt oss att det förebyggande arbetet kraftigt brustit när beredskapslager och simuleringar av allvarliga pandemier inte säkerställts, skriver Stefan Hanna och Anna Vesterberg.

Coronakrisen har lärt oss att det förebyggande arbetet kraftigt brustit när beredskapslager och simuleringar av allvarliga pandemier inte säkerställts, skriver Stefan Hanna och Anna Vesterberg.

Foto: Foto: Pressbild.

Debatt2020-07-13 02:14
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Coronaviruset plågar oss alla och förstärker redan allvarliga brister inom vår omsorg och sjukvård. Bristen på vårdplatser på våra sjukhus, bristen på sjuksköterskor och undersköterskor som innebär en oacceptabel kvalitetsbrist och patientosäkerhet inom sjukvården. Kraftigt växande vårdköer är också ett allvarligt problem som drabbar många Uppsalabor. Alla kan när som helst vara beroende av sjukvård och en väl fungerande sjukvård tillhör i allra högsta grad välfärdens kärnuppdrag. Sjukvården måste reformeras och region Uppsala måste på allvar säkerställa att de blir en attraktivare arbetsgivare och att många fler väljer att utbilda sig inom viktiga vårdyrken. 

I takt med att vi blir äldre blir många av oss alltmer beroende av sjukvården för att våra liv ska fungera så bra som möjligt. Över 80 procent av sjukvården stöttar, av naturliga skäl, vår äldre befolkning. Särskilt multisjuka äldre har ett stort behov av vård och omsorg. Eftersom vår befolkning blir allt äldre ökar behovet. Alla sjukvårdspolitiker vet att det är så. Ändå görs inte tillräckligt för att säkerställa tillgång till kvalificerad personal, säkerställa fungerande kvalitetsprocesser med individens bästa i centrum och moderna stödsystem som avlastar personalen från tidskrävande administrativt arbete. Tvärtom, den administrativa bördan bara ökar med aktiviteter som inte handlar om kärnuppdraget, att förebygga sjukdomar eller vårda sjuka människor. Den enorma administrationen bidrar starkt till att produktiviteten inom svensk sjukvård är mycket dålig.

Den politiska oförmågan att modernisera och fokusera verksamheterna på patienterna, och den kritiska personal som ska vårda dem, har länge synts. Vi invånare, och särskilt skattebetalare, förväntar oss en väl fungerande sjukvård där den enskilda människan och dess behov placeras i centrum. För oss innebär ambitionen om att Sverige ska vara ett världsledande land inom sjukvården en patientcentrerad sjukvård med ett kvalitetssystem som på ett sammanhängande sätt ser till patientens hela omsorgs och vårdbehov. Ädelreformen blev inte framgångsrik för att säkra en bättre omsorg och vård för våra äldsta invånare. Det krävs en sjukvård som mycket bättre än i dag säkerställer en hälso- och sjukvård som är kvalitetssäkrad, effektiv och som möter medborgarnas behov. Det bör kraftigt övervägas om inte både omsorg och stora delar av äldrevården med fördel kan ligga hos kommunerna. Staten kan med fördel ta ansvaret för specialistsjukhusen. Sjukvården måste särskilt för våra äldre vara bättre sammankopplad med den omsorg som människor av en eller annan anledning har behov av. Det krävs för att ålderdomen ska bli rimligt trygg. Med ambitionen att tillhöra världens bästa länder på att erbjuda ett tryggt omsorgs- och vårdsystem krävs också ett professionellt förebyggande hälsoarbete. Coronakrisen har till exempel lärt oss att det förebyggande arbetet kraftigt brustit när beredskapslager och simuleringar av allvarliga pandemier inte säkerställts.

Listan över förändringsbehov känns nästan övermäktig. Felaktiga analyser av utomlänsvårdbehov, personalbrist, enorma finansiella underskott i flertalet av de offentliga samhällsviktiga verksamheterna, dålig arbetsmiljö för sjuksköterskor, vårdköer till specialistvård som leder till långtidssjukskrivningar och förlorade inkomster, köer som ofta leder till ytterligare men på grund av lång väntan på operation, primärvård med dåliga öppettider, personalbrist och en skolhälsovård utan tillräckligt med psykologer för att möte den växande psykiska ohälsan hos barn och unga är några exempel. 

Vi kämpar för ordentliga reformer av omsorgen och sjukvården. Alla borde inse behovet när region Uppsala prognosticerar ett underskott på en miljard kronor bara för år 2020. 

Våra prioriterade reformer är:

Individfokusera vården utifrån regioninvånarnas behov.

Stärk attraktionen av att jobba inom omsorgen och vården. Lita mer på personalens kompetens.

Stärk lokal vårdförmåga. Etablerade vårdcentrum och mobila vårdteam ska finnas utbyggt innan vårdplatserna på sjukhusen minskas.

Utöka tillgängligheten inom primärvården under kvällar, helger samt digitalt.

Stärk behandlingsmöjligheterna inom primärvården med till exempel möjlighet till röntgen och en utökad lättpsykiatri.