Rädda Barnen har publicerat studien "Vuxna - vad gör dom", om femteklassares upplevelser av kränkningar i skolan. I rapporten finns några tveksamma slutsatser och rekommendationer.
Något över 1 000 femteklassare fick svara på 50 enkätfrågor. Föräldrarna har lämnat tillstånd, osäkert dock om de förstått frågornas närgångna karaktär. Jag har personligen råkat för liknande frågor för länge sedan i ett kommunistiskt land. Frågor ställdes till oförberedda barn, inför öppen klass, om familjens högst privata angelägenheter. Jag svarade, men kände mig förtvivlad inombords. Jag har just förrått familjen.
I enkäten tillfrågas om kön, födelseland, vårdnadshavares födelseland och trosuppfattning med mera, för att forskarna sen ska kunna dela in barnen i de som har utländsk bakgrund och de som inte har utländsk bakgrund. Indelningen används för att förklara eller bedöma graden av rasism som barn utsätts för, främst i skolan. Vilken effekt kan denna klassificering av barn ha på längre sikt?
Den andra källan i rapporten var små fokussamtalsgrupper. Samtalsledaren måste dock först förklara för barnen vad rasism är, så att de under samtalet kan förstå hur andra grupper utsätts för rasism. Den tredje källan baserades på att lite äldre ungdomar. De blev både respondenter och medforskare och fick analysera valda intervjuer och förväntades reflektera över dessa. Medforskarna påverkades med andra ord av denna mer intellektuella och analytiska vuxenmiljö.
Hur ser barnen på sig själva? De påverkas ju av både familjemiljön och av svenska omgivningar? Barnens verklighet är inte samma som föräldrars. Märkliga tankefigurer importeras från länder med olika politiska och religiösa motsättningar. De flesta barn kan inte prata med sina föräldrar om problem i skolan men skolan kan å andra sidan kan inte bära hela bördan.
Den viktigaste slutsatsen i rapporten är att skolan har misslyckats med sitt uppdrag. Mobbning kommer från skolkamrater men även till viss del från vuxna. Detta tolkas som att vardagsrasism såväl som strukturell rasism råder i det svenska majoritetssamhället: ”Men studien visar också hur rasism manifesteras genom institutionella regler, som när skolorna hindrar muslimska barn från att be och fira Ramadan." Morgonbönen i svenska skolan har ju avskaffats för länge sen, så ska den återinföras så att allt blir jämlikt?
Rapporten drar slutsatser och rekommendationer från en begränsad studie. Regeringen föreslås tillsätta fler utredningar, Skolverket ska ”Ta fram tydliga riktlinjer kring religiösa högtider, som Ramadan och Eid al-fitr, för att främja likvärdighet i skolpersonals bemötande av barn och för att skapa större förståelse för olika religioner.”
Skolbarn behöver delta fullt ut i undervisningen, inte en timme får gå förlorad, med mat i magen, ty kunskaper är bästa vägen framåt i livet. Rädda Barnen har historiskt tagit strid för barns rättigheter, hälsa och fullödig utveckling, men hur tänker man nu?
Konflikter mellan olika världsåskådningar kan och får inte sopas under mattan. Rädda Barnen borde avhandla skolans konfliktytor med mer lyhördhet men också med mer mod.
Rapporten får mig att börja fundera på vilket engagemang fotfolket ska lägga i sitt ideella barn- och ungdomsarbete, när Rädda Barnens ledning redovisar en hårt vinklad syn på vårt samhälle och dess problem. Är vi frivilliga arbetare verkligen del i Sveriges påstådda strukturella rasism?