Äldrevänlig stad?

Kommunala pensionsrådet måste få mer inflytande i de kommunala besluten, skriver Jan Ask med flera.

7 januari 2016 16:30

En rad internationella undersökningar visar tyvärr, att Sverige hamnar på en mycket låg plats när det gäller att ta vara på de äldres kompetens och erfarenhet. Det handlar ibland om diskriminering – så kallad åldersdiskriminering.

Trots att de äldre i dag utgör nästan en fjärdedel av de röstberättigade är bara nio av 349 ledamöter i riksdagen över 65 år. I andra länder kan man vara ledande politiker i 70-årsåldern, vilket vore helt otänkbart i vårt land. Se bara hur gamla vissa av kandidaterna till presidentposten i USA är.

Lokalt är det inte mycket bättre. Trots flera framtidsplaner för kommunen, finns ordet ”äldre” knappt med, trots att det finns cirka 34 000 pensionärer i Uppsala. De blir snart fler. PRO har gjort en äldrebarometer där 181 av landets 290 kommuner k artlagts. Uppsala inte ingår alls. Enligt PRO går utvecklingen åt fel håll.

För att förbättra seniorers livskvalitet har Världshälsoorganisationen WHO publicerat en strategi för främjande av aktivt åldrande.

I detta program ingår till exempel mångfald, delaktighet, respekt, innovationer, hälsa och trygghet, göra det möjligt för de äldre att bo och leva i anpassade miljöer, som tilfredsställer behovet av socialt umgänge, med mera.

Vi vill därför att Uppsala arbetar för att bli en äldrevänlig stad, liksom Göteborg som enda stad i Sverige redan har gjort. Internationellt finns flera goda exempel – London och nästan 300 andra. Deltagarna är städer och samhällen med olika antal äldre, i olika världsdelar med olika ekonomiska och kulturella förutsättningar.

Ett äldrevänligt Uppsala kunde bland annat innebära följande:

  • Tillgänglighet: Hissar i entréplanet i varje hus, anpassning till äldre och funktionshindrade i varje lägenhet, bättre tillgänglighet till olika stadsmiljöer, bland annat till Slottet.
  • Boende: Det finns en tendens, att vid byggande av äldreboenden glömma bort kransorterna, glesbygden och närheten till service. Antalet äldreboenden, särskilt demensplatser, måste utökas.
  • Kollektivtrafik: Varför inte låta pensionärer åka gratis under vissa timmar på dygnet, då bussarna ändå går nästan tomma? Anpassa trafikmiljön (cykel- och gångbanor) till äldres sätt att röra sig.
  • Handel: Anpassa varor, utbud och inredning till äldre och funktionsnedsatta.
  • Parker och grönytor: Bygg inte höga hus på alla grönytor. ”Förtätningsraseriet” kan inte få härja hur länge som helst.
  • Äldrevårdscentral: Detta är inte kommunens bord, men kommunen bör propagera för att en sådan kommer till stånd på Akademiska sjukhuset. Vi behöver en central där specialister på äldres sjukdomar tjänstgör. Geriatrikens plats i läkarutbildningen är för närvarande alldeles för liten, för att inte säga försumbar.
  • Delaktighet: Kommunen har förtjänstfullt inrättat ett KPR (Kommunala Pensionärsrådet), som sägs sortera under kommunstyrelsen, men det gäller att detta råd också får mer inflytande i de kommunala besluten, och att politikerna tar detta råd på allvar. Sålunda måste större hänsyn tas till UPS som remissinstans. Detta organ samlar genom sin stadsplanegrupp mycken erfarenhet.

För Uppsala Pensionärernas Samarbetsråd (UPS)

Jan Ask, ordförande

Roland Edwardsson, vice ordförande

Ewon Engqvist, sekreterare

Sven-Olov Larsson, kassör

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!