Debatt: Ta hem de svenska soldaterna i Irak

Sverige deltar sedan 2015 med militär styrka (upp till 70 soldater) i den USA-ledda koalitionen Operation Inherent Resolve (OIR) i Irak. Styrkan skall kunna verka från alla baser i Irak med tillägget ”där säkerheten så medger”.  Den förutsättningen finns knappast idag. 

Efter att USA dragit sig ur överenskommelsen 2018 om Irans kärnenergiprogram som enhälligt beslutades av FN:s säkerhetsråd har spänningen mellan Iran och USA ökat dramatiskt. Situationen förvärrades då USA 2018 trappade upp sin kampanj med ”maximalt tryck” mot Iran och genomförde den 3 januari 2020 den utomlagliga avrättningen av den högt uppsatte iranske generalen Qasem Soleimani genom en drönarattack på irakiskt territorium 

Iran å sin sida stöder olika miliser i Irak som genomför attacker mot utländska trupper. Attackerna har intensifierats sedan avrättningen av Soleimani.

Situationen i Irak oroar många länder i regionen och i Europa. Frankrikes utrikesminister Jean-Yves Le Drian uppmanade den 16 juli, efter ett möte med den irakiska utrikesministern Fuad Hussein, Iraks regering att ”frigöra sig” från ”kokande regionala spänningar” och markerade därmed att Frankrike motsätter sig Irans och USA:s självsvåldiga attacker på irakiskt territorium. 

Sedan flera år har Irak balanserat mellan sina två allierade i Tehran och Washington.

Det har i sin tur lett till att flera länder som ingår i den USA-ledda koalition Operation Inherent Response (OIR), där även Sverige deltar, dragit sig tillbaka från flera baser och också övervägt att helt lämna Irak. 

Medlemmar i koalitionen som Frankrike, Storbritannien och Tjeckien meddelade i slutet av mars att man lämnar Irak delvis på grund av coronakrisen men även på grund av de ökade attackerna mot koalitionen.  

Efter avrättningen av Soleimani kom även svenska soldater under beskjutning med raketer mot basen Taji, den senaste i mars 2020.

De utländska soldaterna i OIR sitter som fångna i baserna då konflikten trappas upp. Aftenposten kunde den 14 mars meddela att norrmännen fått ”portförbud” och order att hålla sig inne på sin bas. Likadant var det för de svenska soldaterna.

Befälhavaren för den norska styrkan beskrev situationen under attackerna som rent ”surrealistisk” och menade att man varit utsatt för det största konventionella missilangreppet som genomförts mot någon västlig styrka i modern tid.  

Attackerna mot OIR:s baser har gjort att USA stärkt försvaret med Patriotmissiler utan officiellt godkännande från Iraks regering. Därmed riskeras fortsatt militär konfrontation med alltmer avancerade vapen och motvapen.

Inget tyder på att säkerhetssituationen i Irak kommer att förbättras så länge konflikten mellan USA och Iran består.

Opinionen i Irak är delad i synen på närvaron av de utländska styrkorna men en majoritet i parlamentet kräver att den USA-ledda koalitionen lämnar landet. 

Iraks regering gav den 9:e maj 2020 tillåtelse till Nato att fortsätta utbildningsinsatsen för den irakiska armén. Nato har sedan ett par år haft en mindre styrka i landet men skall nu utöka och stationera sig på ytterligare tre baser och sedan steg för steg ta över soldater från koalitionen. Danmark kommer att ta över ledningen för styrkan 2021 från Kanada. 

Möjligen ser några av länderna i koalitionen övergång till Nato-styrkan som mindre utmanande för irakierna än deltagande i den USA-ledda koalitionen.

Om detta kommer att minska riskerna för de utländska trupperna är dock osäkert. Erfarenheterna från kriget i Afghanistan visar att den Nato-ledda Isaf-styrkan uppfattades av motståndsrörelsen som en del av USA:s ockupation och attackerades på samma sätt som de amerikanska styrkorna.

Redan hösten 2014 då riksdagen tog första beslutet om deltagande i OIR varnade delar av den borgerliga oppositionen för att enbart en inbjudan från Iraks regering är för svag folkrättslig grund. Insatsen saknade mandat från FN:s säkerhetsråd och det fanns risk för ett farligt prejudikat för framtiden då den svenska linjen varit att bara delta då det finns ett FN-mandat. 

För Sveriges del borde det dessutom nu stå klart att vi riskerar att dras in i en större konflikt i regionen om vi fortsätter vår militära närvaro. 

Som i flera andra internationella insatser på senare tid finns inga starka svenska säkerhetsintressen som motiverar att vi deltar med militär styrka i andra länder. Terroristhotet från IS finns i Irak men är litet.  Det verkliga motivet är lojalitet med USA liksom det var med vårt deltagande i kriget i Afghanistan. 

I riksdagsdebatten om fortsatt svensk trupp i Irak i december 2017 uttryckte försvarsminister Peter Hultqvist det som att vi skall vara en ”relevant och trovärdig partner i koalitionen” vilket betyder trovärdig för USA.

Det är hög tid att svenska soldater dras hem från Irak. Vi skall inte dras in i stormaktspelet i Mellanöstern och vi skall inte tumma på folkrätten.