Dagens läkemedelsanvändning duger inte, utan behöver bli tryggare både för oss och för andra. Låt mig påstå tre saker:
1. Reklam botar inte sjukdom
2. Läkemedel som gör oss friskare ska inte skada människor eller ekosystem någon annanstans på jorden.
3. Många av oss väljer miljön framför några enkronor, bara staten ger oss chansen
Jag börjar med reklamen. När flera läkemedelsföretag säljer samma substans ska patienter få den produkt som sparar gemensamma pengar, sådan är tanken. Läkemedelsverket beslutar vilka läkemedel som är utbytbara och varje månad pekas det läkemedel ut som just då har lägst pris, det som apoteken ska byta till. Men varje gång en patient hämtar ut ett läkemedel i en ny ask med ny färg och nytt namn uppstår en risk för förväxling. Var tredje årsrik patient känner inte igen namnet på sina egna läkemedel, 12 procent förväxlar sina egna mediciner. Olika handelsnamn och utseende på flaskor, askar och burkar medför en uppenbar risk, till exempel att ta dubbel dos i tron att två askar med olika färg och namn är olika preparat. Det sparar inte pengar att byta förpackning om det görs till priset av en felbehandlad patient.
Detta måste åtgärdas.
Vi behöver ändra Läkemedelslagen, så att substansnamnet skrivs med störst text på förpackningen, inte varumärket. Det är ju knappast reklamen på asken som gör oss friskare, utan innehållet. En del apotek lämnar idag till självkostnadspris ut läkemedel uppdelade i datummärkta påsar för varje medicineringstillfälle, så kallad dosdispensering. Alla apotek bör få i uppdrag att erbjuda detta.
Så till mitt andra påstående i textens inledning: våra läkemedel ska inte skada människor eller ekosystem någon annanstans på jorden. Det är helt enkelt hög tid att skärpa miljökraven för läkemedel genom hela produktlivscykeln. Sverige behöver ta ansvar över läkemedels hela liv: från tillverkningsprocesser, förpackning, upphandling, import och användning, till riskerna när läkemedelsrester kissas ut.
Det behövs ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt, ett farmaceutsortiment bland annat för just de läkemedel som skadar vår miljö och därför bara bör användas av den som verkligen behöver just dem, snarare än en annan behandling mot samma sjukdom eller symtom. Läkemedelsverket föreslog för flera år sedan att miljöhänsyn skulle vägas in vid bedömningar om receptfrihet, men att ännu har inget hänt. Vi har ingen tid att förlora.
Förändrat köpbeteende är ett kraftfullt styrmedel. Liberalerna vill därför att staten ger konsumenter större möjlighet att själva påverka sitt miljöavtryck. IVL Svenska Miljöinstitutet har testat kriterier för bedömning av miljöpåverkan och dessutom har flera apoteksaktörer på eget initiativ tagit fram miljömärkning av receptfria produkter på sina hyllor. Någon statlig styrning med miljöfokus finns dock inte på den annars så reglerade läkemedelsmarknaden. Staten behöver ta ett ansvar här, och det får inte stanna vid receptfria läkemedel. Med kloka miljökriterier skulle patienter själva kunna välja att göra en insats för miljön både bland receptfria läkemedel och inom ramen för utbytessystemet. Jag är övertygad om att många av oss utan att tveka skulle välja miljön i apotekskassan framför en handfull enkronor, bara staten gav oss chansen.
Trygg läkemedelsanvändning är så mycket mer än en tablett tre gånger dagligen. Läkemedelsanvändningen är inte trygg nog i dag, vare sig för patienter eller för ekosystem. Det måste vi göra något åt.