Hur personliga bör politiker vara? I amerikansk politik har presidentfamiljer delvis fått ta den roll som våra kungafamiljer har. Vilket kanske inte är så märkligt, USA saknar kungafamilj. Men tidsandan får även svenska politiker - särskilt yngre kvinnor - att visa oss allt från privatlivets vardag till livskriser.
Centerpartiets Annie Lööf kom i veckan tillbaka efter nio månaders föräldraledighet. Först berättade hon om den turbulenta tiden med en för tidigt född dotter i en DN-intervju, med många fina bilder på mamma och barn. Sedan intervjuades hon i SVT:s Agenda. Programledaren inledde med "det har varit en dramatisk tid för dig, du har fått en förtidigt född dotter, du har själv opererats flera gånger, hur har den här tiden varit?" Följt av frågor som "nu mår du och din dotter bra?" Lööf förklarar i intervjun att hon har varit "svag och utsatt".
Även Kristdemokraternas Ebba Busch har berättat om hur exempelvis hennes dåvarande man fick ett epilepsianfall och hon var rädd att hon förlorat honom. Hon har även hos TV4-Malou berättat om sina förlossningar, och varför hon blev tvungen att föda sina barn med kejsarsnitt.
Busch är, precis som Lööf, flitig på Instagram. Privat och politik i en mix. Många bilder, många följare.
Det är inte fel av politiker att visa att de, precis som alla oss andra, har med- och motgångar i livet. Att de bakom den politiska fasaden är vanliga människor med vanliga liv. Men nog finns det en gräns? Behöver vi veta vad partiledares husdjur heter? Vill vi i partiledardebatter verkligen höra om personliga erfarenheter från BB?
Dels riskerar denna överdrivna personfixering att flytta fokus från politiken. Dessutom är det framför allt kvinnor som förväntas öppna dörren till det privata. Det är som att det glöms bort att det är duktiga och drivna politiker med stor makt.
När SVT visar inslag om att Annie Lööf "tagit ett kliv in i influencervärlden och startat en egen Youtube-kanal" (31/8) blir det bara för mycket. I inslaget berättar SVT:s politikreporter Elisabeth Marmorstein om "den influencer-inspirerade ambitionen" som Centerledaren har.
Influencer, instagram, livskriser, svåra förlossningar, barnens namn, semesterbilder.
Det är inte svårt att nicka instämmande när Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus i veckan skrev att hon längtar tillbaka till den "gamla oparfymerade tiden när knarriga politiker i fula gångkläder höll klaffen om sitt privatliv och sina livskriser och inte tillfrågades om dem heller".
Vi måste inte få se och veta precis allt.