Hur politiskt neutralt är det att i nyhetssändningar benämna skattesänkningar som kostnader? Eller att kalla skattefinansierade utgifter för "gratis"? Och varför lanserade en P4-kanal nyligen ett test, där man skulle se hur mycket "vitt privilegium" man har? 

Det som för någon känns politiskt objektivt och självklart är för andra politiskt laddat. 

En övervägande majoritet av landets journalister – vad de än skulle rösta på – är professionella. Medier behöver dock alltid reflektera över vinklar, ordval och vad man väljer att lyfta. Särskilt viktigt är det för numera skattefinansierade public service. 

Sveriges Radio-programmet Medierna tog häromdagen upp frågan om politiska sympatier bland journalister. En norsk undersökning – om Norge och Sverige – bekräftar nämligen bilden av att journalister i högre grad än befolkningsgenomsnittet sympatiserar med de rödgröna partierna. I programmet uttalar sig även Ulrika Andersson, forskare vid SOM-institutet på Göteborgs universitet, som menar att "en övervägande andel" av journalisterna placerar sig till vänster på den politiska skalan. Det har länge forskats i ämnet.

Man ska inte överdriva betydelsen av partisympatier i journalistkåren. Men man ska inte heller reflexmässigt avfärda kritik. I SR-programmet svarade SVT nyheters programchef Charlotta Friborg att det är "kränkande" att anklagas för att gå någons ärenden. SVT:s Jan Helin brukar också nämna den oseriösa kritiken mot etablerade medier.

Visst finns den, inte minst på nätet. Och när politiker som Sverigedemokraternas Linus Bylund har pratat om att straffa enskilda public service-journalister som gjort fel med löneavdrag eller sparken – i stället för att respektera ordningen med ansvarig utgivare – ska det kritiseras hårt och höjas varningsflagg.

Men all kritik är inte oseriös eller suspekt. Om ansvariga inom public service oroar sig över ett sjunkande förtroende bland personer till höger på den politiska skalan är det betydligt bättre att ta del av mediegranskningar från aktörer som näringslivets tankesmedja Timbro. Där finns relevant kritik, och den förtjänar att få ett seriöst bemötande snarare än att klumpas ihop med konspirationsteorier. 

På samma sätt som att journalister kan ha ett medelklass- eller stadsperspektiv, kan det förstås finnas politiska perspektiv. Det betyder inte att det finns en övergripande "politisk agenda". Däremot finns det alltid skäl att reflektera över journalistiken.

Uttryck som "vitt privilegium" och "kostsamma" skattesänkningar är inte objektiva självklarheter.