Halsen tar stryk av att ligga i respirator. När PG Norman vaknade upp var det under flera veckor sondmatning som gällde. Han fick inte heller dricka vatten eftersom det är så svårt att svälja rätt efter tiden i respirator.
Sjukgymnasten är precis på väg ut ur PG Normans lägenhet i Luthagen när vi kommer. Hon har hjälpt honom att övningsgå med rullator utanför på trottoaren.
– Det var första gången jag var utomhus sedan jag skrevs ut för ett par veckor sedan. Vi gick ganska långsamt, men det kändes skönt att kunna ta en liten promenad, säger PG Norman och tar hjälp av sina kryckor när han försiktigt sätter sig i en fåtölj i vardagsrummet.
Musklerna är kraftigt försvagade, balansen svajig och lungorna kan inte syresätta kroppen som förr. Kontrasten till tillvaron innan covid-19 nästintill dödade honom är enorm: PG levde ett aktivt liv med gymbesök och mycket promenader.
Är det livet möjligt igen? Han har ställt frågan till otaliga läkare.
– De säger att det är omöjligt att veta hur återställd jag kan bli eftersom sjukdomen är så ny. Det känns väldigt jobbigt att inte kunna få något svar.
Det började natten mot påskafton den 11 april. PG vaknade med frossa och hög feber och förstod direkt att han fått det nya coronaviruset. Han misstänker att han smittades på jobbet som lärare på Valsätraskolan. Men han var inte så orolig. Han närmade sig visserligen 70, men tillhörde ingen riskgrupp och tänkte att det är väl som att ha influensa.
En vecka senare hade PG så dålig syresättning att han vaknade upp bredvid spisen efter att ha svimmat i köket. Han togs till Akademiska sjukhuset där han direkt blev inlagd. Vanlig syrgasbehandling räckte inte för att syresätta hans lungor, så den 20 april sövdes han för att läggas i respirator.
Intensivvårdspersonalen skriver dagbok åt patienterna som ligger i respirator, för att de efteråt ska få veta vad som hände under de dagar eller veckor när de låg nedsövda. ”Insikten om hur sjuk jag var har kommit allt eftersom”, säger PG Norman.
Först sex veckor senare skulle han komma att väckas ur den. Då hade han gått ner 24 kilo, mestadels muskler.
– Det kändes som att jag blivit överkörd av en ångvält. I totalt tre månader låg jag som ett kolli, en stor del av den tiden minns jag väldigt lite från. Det första jag fick öva på var att sätta mig upp i sängen, jag var som en gelébit.
PG skickades först till rehab, sedan tillbaka till intensiven när läget åter förvärrades. Totalt valsade han runt mellan sex-sju avdelningar. Eftersom lungorna tagit så mycket stryk fanns farhågor att han skulle behöva syrgas resten av livet.
– I mina svartaste stunder tänkte jag att jag kanske inte blir bättre. Att det varit bättre om jag hade dött.
I efterhand har PG fått veta hur nära det var att han faktiskt dog. Den 12 maj, när han legat i respiratorn i drygt tre veckor, ska det ha hållits ett möte om att stänga av den.
– Det såg riktigt illa ut ett tag, mina värden blev inte bättre. En läkare sa till min syster att det mest etiska var att stänga av apparaten eftersom jag riskerade att bli en grönsak om jag vaknade upp.
Men när en röntgen visade att PG:s hjärna inte tagit skada fick han en ny chans att överleva.
– Det känns lite makabert. Men jag kan väl förstå att det inte var lätt för läkarna ... det var säkert kö till respiratorerna.
PG tar upp snusdosan som ligger på soffbordet och lägger in en portionssnus. Han har snusat större delen av sitt liv, och ett par månader efter att han vaknat upp ur respiratorn började han känna suget igen.
– Jag tog det som ett friskhetstecken. En läkare blev lite bister, men då blev jag nästan arg och sa att nåt roligt måste jag väl ändå få ha i livet.
PG Norman har köpt en syremätare för att ha koll på hur bra hans lungor lyckas syresätta kroppen. Hans lungor tog så mycket stryk av covid-19 att det ett tag fanns farhågor om att han skulle behöva syrgas resten av livet.
Den 18 november – nästan exakt sju månader efter att han blev inlagd – skrevs PG ut. Han klev in över tröskeln till sin lägenhet med en kasse proppfull av alla krya på dig-kort som vänner och kolleger skickat.
Hur var det att komma hem igen efter så lång tid?
– Skönt, men också lite ... ja, man hade ju blivit bortskämd med att bli omhändertagen på sjukhuset. Och all personal som gör ett sånt fantastiskt jobb, trots låga löner. De blev som min familj där. Jag känner en sån otrolig tacksamhet mot alla som räddade mitt liv.
PG tystnar och torkar bort några tårar.
– Nu blev det känslosamt.
PG Norman har inte hört talas om någon covidpatient i Region Uppsala som legat så länge i respirator eller haft så lång vårdtid som han. De flesta covidpatienter ligger en till två veckor i respirator.
Det återstår många återbesök på Akademiska. Den senaste lungröntgen visade att PG:s lungor läkt bättre än han vågat hoppas. Drömmen är att bli helt återställd, men han är nöjd om han når 75 procent.
– När våren kommer vill jag kunna göra sånt jag gjort förut. Jag hoppas att jag har krafterna att åka till stugan i Ö-vik och pyssla.