Vi lärde känna Torsten på Dialekt- och folkminnesarkivet (tidigare Uppsala landsmålsarkiv, ULMA), där han sedan 1950-talet arbetat som ljudtekniker. Så småningom blev han föreståndare för fonogramavdelningen, som innehåller mängder av inspelningar, ända från vaxrullarnas tid. År 1935 började ULMA göra inspelningarna på grammofonskivor. Torsten upplevde alla inspelningstekniker – från grammofonen över olika bandtyper till digitalisering.
Tillsammans med olika ULMA-arkivarier och hembygdsforskare reste Torsten land och rike runt och bistod med det tekniska vid otaliga inspelningstillfällen. Tre gånger på 1960-talet skeppades inspelningsbussen, med Torsten vid ratten, över till USA, något som väckte stor uppmärksamhet, inte bara ”over there”. I fonogramarkivet finns som resultat av dessa expeditioner mer än 300 timmar inspelad amerikasvenska, ett synnerligen värdefullt material som legat till grund för åtskillig forskning. Torsten var också en framstående fotograf och i arkivet finns mängder av hans bilder från inspelningsresor och från ULMA:s verksamhet i övrigt.
Pensioneringen innebar ingen gräns för Torstens insatser. Då sällade han sig till skaran av fortsatt verksamma ULMA-veteraner, som med sina kunskaper och erfarenheter utgjorde en oumbärlig resurs för yngre medarbetare.
Torsten var mycket socialt begåvad. Det var till stor del hans förtjänst att informanterna kom loss och berättade. Han gjorde sig också omtyckt bland sina arbetskamrater, inte minst på grund av sin hjälpsamhet och sitt stundom lekfulla humör. Sent skall vi glömma de härliga fester han inbjöd till.
Efter Estonia-katastrofen, då vi förlorade tre av våra arbetskamrater, och den svåra tid som följde omorganiserades ULMA i grunden. År 1997 bildades Sällskapet för svensk dialektologi, där Torsten på ett tidigt stadium utsågs till hedersmedlem.
Torsten Ordéus efterlämnar ett mycket ljust minne.
För vännerna på ULMA