Uppsalabon Fredrik Leijerstam slantade upp 1,1 miljoner kronor för sin drömbil, en Tesla S 85 D, en bil som drivs med enbart el och släpper ut noll gram koldioxid. Han kommer till intervjun med en Teslakeps på huvudet och beskriver sig glatt som miljönörd.
– Min elbil är snygg och rolig att köra men det är i första hand av miljöskäl som jag valt den. Den kostade oerhört mycket pengar men av ideologiska orsaker tycker jag det är värt utgiften.
Fredrik Leijerstam arbetar som läkare och kör runt 4 000 mil per år. Jämfört med om han skulle ha rattat ett fossildrivet fordon har han besparat atmosfären stora mängder koldioxid. Dessutom laddar han bilen med el som framställts av vindkraft.
Han planerar att ta miljötänket ett steg till och har just beställt solpaneler till villan i Svartbäcken som ska användas för att ladda bilen.
– Det blir närproducerat på riktigt, sånt gillar vi miljöpartister, kommenterar han.
Bilen bär en specialbeställd registreringsskylt med bokstäverna "LOL OIL", en förkortning som betyder ungefär garva åt oljan.
– Det står för att vi måste lämna oljeberoendet men att det går att göra med ett leende och inte nödvändigtvis genom förbud.
Många ser elbilen som ett högst miljövänligt alternativ eftersom den inte släpper ut koldioxid. Men frågan är mer komplicerad än så. Har elen producerats med fossila bränslen? Hur stora utsläpp orsakar batteritillverkningen? Hur fungerar återvinningen när bilen skrotas?
Enligt Peter Smeds vid Trafikverket finns idag inga bra metoder för att jämföra de totala utsläppen från en elbil med till exempel en fossilbil.
– Man kan inte bara titta på vad som kommer ut ur avgasröret utan måste se på bilens hela livscykel, framhåller han.
Åter till miljöfrågorna inom landstinget. Fredrik Leijerstam, som bland annat sitter i landstingsfullmäktige, är kritisk till den modell för personalbilar som idag finns inom landstinget.
– Det utgår subventioner för anställda som kör fossildrivna personalbilar. Men jag tycker att alla dessa bilar borde vara fossilfria, säger han.
Som läkare har han förståelse för att en del högspecialiserade kollegor behöver flyga till internationella konferenser för vidareutbildning.
– Men i andra fall tror jag att man säkert kan ersätta flygresorna med videokonferenser och annat, säger Fredrik Leijerstam.