Varför tar Sverige inte sitt ansvar för de ensamkommande hazarerna? Hazarerna är ett minoritetsfolk i Afghanistan, Iran och Pakistan. De förföljs, trakasseras och mördas utan att det ger något större avtryck i svensk media.

Nu när Islamiska Staten och talibanerna ökat sina våldsaktiviteter i Afghanistan är hazarerna deras första offer. De står högst på talibanernas lista över otrogna som ska utrotas. Enligt talibanskt ordspråk ska hazarerna skickas till Goristan (kyrkogården). På grund av sina delvis mongoliska utseenden och shiamuslimska tro har de alltid varit, och är, en utsatt grupp i dessa länder.

Många hazarer har flytt till Iran och Pakistan. I Iran diskrimineras hazarerna systematiskt. De behandlas som andra klassens medborgare och blir utsatta för trakasserier och misshandel, och sedan myndighetens agerande hårdnat utvisas allt fler hazarer till Afghanistan. Många är de unga hazarpojkar som tvingas att delta i kriget i Syrien.

I Pakistan utsätts den hazariska minoriteten för upprepade våldsdåd. Genom massiva självmordsattacker har tusentals oskyldiga människor dödats. Den pakistanska regeringen visar sig inte heller vilja tillhandahålla säkerheten för hazarer som utsätts för etnisk rensning.

Många av de ensamkommande flyktingbarnen i Sverige är hazarer från Afghanistan, Iran och Pakistan. De flyr av rädsla för att bli dödade eller för att bli tvångsrekryterade till kriget, samt för en tryggare och rättvisare framtid. Detta systematiska folkmord framgår inte i mediebevakningen.

Den svenska regeringen anser att det är lugnare i Afghanistan nu, och följaktligen kan man utvisa hazarer till Afghanistan, men enligt Amnesty International har läget tvärtom förvärrats bland annat genom ökning av antalet terrordåd. Även IS aktiviteter har eskalerat i ett flertal områden.

Den svenska migrationsmyndigheten hänvisar till möjligheten att fly inom landet. Att hjälpa krigsdrabbade i närområdet, hjälper inte för en minoritetsgrupp som diskrimineras och förföljs på grund av sin tro och etnicitet. Idag finns drygt 1,2 miljoner internflyktingar i Afghanistan som svälter och fryser ihjäl, och som inte får någon hjälp från den afghanska staten. Som en förtryckt minoritetsgrupp är hazarernas situation ännu mer utsatt. Många som utvisas till Afghanistan har aldrig varit bosatta där, utan levt som papperslösa i grannländerna.

År 2015 krävde Afghanistans flyktingminister stopp för tvångutvisningar. Afghanistan klarar inte av att ta hand om de utvisade. De flesta som utvisas från Sverige har inte kunnat återvända till sina hemorter och har inte erhållit något stöd i hemlandet. De lever som flyktingar igen. Deras situation har förvärrats, men Sverige har sluppit ansvaret.

Vårt land borde inte behandla barn och ungdomar på detta vis. De mänskliga rättigheterna handlar om att skydda dem som är mest skyddslösa. Det finns särskilda mänskliga rättsliga överenskommelser för grupper som är i en utsatt och sårbar ställning. I enlighet med FN:s barnkonvention infördes en portalparagraf om ”barnens bästa” 1997.

Flera av de ensamkommande flyktingpojkarna har stora trauman på grund av livet i Afghanistan eller i de närliggande länderna, och av flykten till Sverige. De mår mycket dåligt, har sömnproblem och mardrömmar om vad som händer deras familjer och vänner. Många är de pojkar som har tappat kontakten med sin familj. De har vänner eller familjemedlemmar som har mördats av talibaner eller IS. Det finns också De som har också vänner som dött i kriget i Syrien.

Många får möjlighet att gå i skola för första gången i sitt liv i Sverige, men utvisas till hopplöshet. Pojkarna återkommer ofta till att de inte har någon framtid. Vi skulle kunna ge dem hopp och framtidstro.

Vi kräver att Sveriges regering och migrationsmyndigheten tar hänsyn till hazarerna som flytt från Afghanistan, Iran och Pakistan och låter dem få permanent uppehållstillstånd och en framtid här.

Maud Ericsson
Rädda Barnen Hållnäs – Österlövsta
Ulla Lahtinen
Rädda Barnen Hållnäs – Österlövsta
Ulf Johansson
Rädda Barnen Hållnäs – Österlövsta

LÄS OCKSÅ: Han har börjat kalla mig mamma
LÄS OCKSÅ: Sverige måste fortsätta hålla huvudet högt
LÄS OCKSÅ: Vi vill kunna se eleverna i ögonen och säga att de har en framtid