Läs mer: Lemne anklagas för kuppförsök
– Det var det här jag befarade vid den förra rektorsstriden. Hade de lyckats avsätta Eva Åkesson hade vi haft den här striden för två och ett halvt år sedan, säger Ylva Hasselberg, professor i ekonomisk historia och ordförande i Professionsförbundet, vars syfte är att ta till vara forskares och universitetslärares intressen.
Den rapport som Näringslivets forskningsberedning lagt fram har av många setts som ett försök att montera ned det kollegiala, decentraliserade styret av universiteten. "Det är rektorn som har ansvaret för lärosätets inriktning och en forskare som väljer att ansöka om finansiering för projekt som inte ligger i linje med detta bör inte ha någon självklar rätt att bedriva den forskningen inom lärosätets väggar", står det bland annat i rapporten.
Karin Markides, tidigare rektor vid Chalmers som också har en bakgrund från Uppsala universitet, är en av personerna bakom rapporten. Hon säger att syftet är att väcka debatt.
– Varje lärosäte behöver fundera över hur det här med befogenhet och ansvar hänger ihop. Det blir kontroversiellt om man rycker loss vissa frågeställningar. Men för mig är det självklart att en smart och klok rektor har hämtat in kollegiets ståndpunkt, säger hon.
Runt om i Sverige har universitet och högskolor förändrats mot vad man kallar linjestyrning. En managementliknande organisation, där rektorn närmast fungerar som vd i ett företag.
Macchiariniskandalen är ett exempel som kritikerna använder som exempel på hur det kan gå när det kollegiala styret urholkas. Flera högskolor nämns som skräckexempel. Högskolan i Gävle är en av dem.
– Det utfärdades dekret att varje enskild kurs skulle följa den centrala policyn, en direkt inskränkning av den akademiska friheten, säger Michael Gustavsson forskare vid Filosofiska institutionen vid Uppsala universitet som tidigare jobbat på Högskolan i Gävle.
Själva grunden för konflikten. Det kollegiala styret, handlar i grunden om demokrati, transparens och oberoende, enligt Shirin Ahlbäck Öberg, prodekanus vid samhällsvetenskapliga fakulteten och docent i statsvetenskap.
– Studenter och de vetenskapligt meriterade fattar tillsammans beslut om vad de uppfattar som bra forskning och utbildning, snarare än vad som ligger i tiden. Det är extremt viktigt att universiteten inte är styrda av politiken eller marknaden och inte behöver vara någon till lags, säger hon.