UNT har i en rad artiklar uppmärksammat turbulens och stridigheter i flera partier. Bland annat har det riktats kritik mot den lokala ledningen inom Moderaterna och Sverigedemokraterna, för toppstyrning, utfrysning och hårda nypor och där lojala kandidater påstås ha fått förtur på listor inför valet i höst. I andra partier har toppkandidater petats till förmån för andra namn. Inom Vänsterpartiet har en personkonflikt kommit till ytan som delat partiet.
Tommy Möller, Uppsalabo och professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, ger i vår ut boken "Efter guldåldern - om partiernas förändring och vad den innebär för demokratin". Enligt honom är det belagt att toppstyrningen av partierna har ökat. En övergripande förklaring till det är att samsynen runt ideologierna idag inte är lika stark som för 30-40 år sedan, menar han.
– Det kan ge en tråkig och dålig bild av partierna, men man ska komma ihåg att partierna måste vara sammanhållna och då krävs av ledningen att de i vissa lägen är bryska för att få rättning i ledet. Annars är man heller ingen bra samarbetspartner för andra partier, som inte kan vara säkera på vad de får.
Ett aktuellt exempel på det är Sverigedemokraterna, menar Tommy Möller. Från att vara en proteströrelse har de efter åtta år i riksdagen blivit ett etablerat parti som förväntas ta ansvar.
– Partiledningen försöker nu göra partiet rumsrent genom att styra upp med uteslutningar och petningar.
Läs mer: Ledningen i M kritiseras
Maktstrider och konflikter om positioner inom partierna är vanligare i svensk politik idag, tror Tommy Möller, inte minst inför ett val när partierna ska upprätta sina listor med kandidater. På så sätt har det blivit ett smutsigare klimat partikamrater emellan.
– Under nomineringsprocesserna ser vi många avslöjanden om kandidater och många som avgår och slutar. Det finns ingen vetenskaplig mätning, men min bild är att det här har blivit mycket värre de senaste valen.
Här har den tekniska utvecklingen med digitalisering och sociala medier stor betydelse. Nu kan den som vill positionera sig snabbt lägga upp information till förmån för sig själv, eller sprida negativ information eller rykten om motståndare, som man vet når väldigt många på kort tid.
– Här finns en veritabel soppa av potentiella problem. Sådant negativt kampanjande kan säkert få en del att låta bli att engagera sig i politiken, säger Tommy Möller.
Men hur mycket bryr sig väljarna om interna partibråk och kritik om toppstyrning? Betydelsen ska inte överdrivas, menar Tommy Möller. De flesta väljare har helt enkelt inte det politiska engagemanget - men det är inte heller utan betydelse.
– Ett mått som blivit viktigare för väljarna är partiernas förmåga att få saker uträttade. Blir det då många svarta rubriker om bråk, mygel och toppstyrning är det klart att det kan påverka väljarnas syn på partiets duglighet och trovärdighet.
LÄS MER: Fika och Facebook tungt i årets valrörelse
De politiska partierna har i stor utsträckning bytt skepnad sedan den tid som Tommy Möller betecknar som guldåldern, när de var stora medlemsorganisationer.
– Då hade vi folkrörelsepartier. Men de som idag går med i ett parti är engagerade och innehar olika uppdrag och verksamheten leds av professionella tjänstemän som spindoktorer, ombudsmän, politiska sekreterare, pressekreterare, och så vidare. Partierna är professionella kampanjorganisationer och inte alls folkrörelser på samma sätt.
Förr fanns också en mycket tydligare koppling mellan partierna och specifika samhällsgrupper, där känslan av att vara anhängare var stark. Men Tommy Möller tar begreppet guldålder med en nypa salt - för partierna har klarat omställningen till nya tider och villkor bra, menar han.
– Att jag använder begreppet guldålder är en blinkning åt den förhärskande synen bland forskare och samhällsdebattörer om "partiernas kris". De gamla partierna finns ju kvar och har anpassat sig även om de utmanats, det måste ses som ett gott betyg.
Läs mer: Maktkamp inom SD i Uppland
Läs mer: Alm vann maktkampen klart
En annan utveckling han ser är att ideologierna trätt tillbaka till förmån för positionering i sakfrågor, resultatorientering och pragmatism - att få politiska lösningar som funkar för människor. Inga tecken finns i svensk politik på att pendeln håller på att svänga tillbaka mot mer av ideologi, menar Tommy Möller. Och han är inte heller säker på att en sådan återgång skulle göra partiklimatet annorlunda, med mindre toppstyrning och intern konkurrens.
– Jag tror inte att det är självklart att konflikterna inom partierna skulle bli färre. Nya frågor dyker upp i ett nytt samhälle och det kan vara svårt för partierna att hantera och undvika ideologiska konflikter om dem utan en stark ledning.