Varför är anonymitet inte praxis?

Sedan år 2003 är rätten att publicera privatpersoners adresser på internet skyddad av Yttrandefrihetsgrundlagen. Detta innebär att adresserna återfinns på sidor som Hitta.se, Ratsit och Eniro. Den svenska allmänheten verkar dock inte inse hur udda det är att icke offentliga personers uppgifter endast är en googling bort. 

I grunden är det rimligt att det finns en offentlighetsprincip utifrån vilken politiker kan granskas. Makthavare ska såklart kunna ställas till svars, men en privatpersons boendeadress bör inte anses fylla samma syfte. Det är framför allt oroande att adresserna anses vara information som allmänheten bör ha tillgång till. 

Villaägarnas riksförbund har länge stridit för en grundlagsändring med motiveringen att detta, åren efter lagstiftningen, ledde till en ökning av rån och inbrott. Det blev för enkelt att söka upp en adress där rånarna kunde vänta tills kusten var klar. Detta liknar snarare scener från filmen “Ensam Hemma” än något som hör hemma i verklighetens Sverige. 

Ytterligare en aspekt som är oroande är hur pass lite debatt det fanns om detta ämne innan våldsvågen förra hösten (UNT ledare, 21/9). Det är som att svenska samhället till synes har accepterat att ens privata information riskerar att hittas av fel person och att tryggheten i hemmet riskerar att tas ifrån en. Det talas ofta om att skyddade uppgifter är svaret, men processen är ofta krånglig och begränsningarna det medför alltför restriktiva. Det vore rimligtvis enklare om allmänhetens adresser inte fanns tillgängliga bara ett knapptryck bort. 

Denna fråga är också viktig utifrån ett integritetsperspektiv. Hemsidor som Hitta.se och Eniro har gjort det enklare för stalkers att hitta sina offer och gjort allmänheten mindre trygg. Därför är det konstigt att inget parti tydligt driver denna fråga på nationell nivå. Det hade varit uppfriskande om partier som Centerpartiet och Liberalerna hade stått upp för allmänhetens frihet istället för att alla ska tvingas godtroget lita på ett system med tydliga brister. 

Vi har länge befunnit oss i en värld som i allt snabbare takt digitaliserats och tanken med att grundlagsskydda publicerandet av boendeuppgifter var förmodligen att anpassa sig efter tiden. Men med över 20 misslyckade år med denna lag så är det dags att tänka om. Om telefonnummer kan tas bort från dessa sajter, vad stoppar då borttagandet av privatpersoners hemadresser?