Regentlängden som i en liten ask

Många sökte sig på lördagen till universitetshusets källarvåning och Myntkabinettet, där Numismatiska klubben i Uppsala bjöd på expertbedömning och värdering av mynt, korta föredrag och guidade visningar av Myntkabinettet.

16 oktober 2010 17:57

Vid ett bord intill Myntkabinettets entré satt Sven-Erik Olsson och bedömde de mynt som makarna Lena och Matz Hannerz, Uppsala, hade tagit med sig hemifrån. Vant granskade han mynten ett efter ett.

– Det här är ett halvskillingsmynt från 1895, och detta är ett sjättedels öre silvermynt. På de här mynten ser ni Adolf Fredriks monogram från 1763. Alla de här var internationella mynt som gällde i hela Europa. Och här har vi minsanna en så kallad riksgäldspollett, fortsätter Sven-Erik Olsson, innan han klassificerar ett annat mynt som präglats under Ulrika Eleonoras tid.

– Som ni ser är det lite ärgat, det är många mynt från den tiden. Här har vi några mynt som kallades sillfjäll. De är gjorda i silver. Och det här myntet kan ha suttit i ett smycke, säger han.

Paret Hannerz var entusiastiska efter hans genomgång, även om de fick veta att deras mynt inte hade något samlarvärde. Men som Sven-Erik Olsson påpekade: historien är värd mer än själva mynten.

– Det här var kul, och vilken historielektion man fick på köpet, sa Matz Hannerz. Den lilla myntsamlingen kommer ursprungligen från Lena Hannerz morfar, som gav henne den när hon var barn. Sedan dess har den legat i en byrålåda ända tills på lördagsmorgonen då makarna Hannerz vid frukostbordet läste tidningen och uppmärksammade möjligheten att få mynten värderade.

Innan Lena och Matz Hannerz gick fick de rådet att ge asken med de många regenterna, inklusive två drottningar, till barn och barnbarn.

– De har inget värde i sig, och det är roligare att ha asken kvar, rådde Sven-Erik Olsson, som dock sett och bedömt flera fina och sällsynta mynt under dagen. Själv betecknar han sig som kännare, inte samlare.

Kollegan Curt Ekström är däremot samlare, och höll föredrag om sin myntsamling som sträcker sig till den bysantinska tiden på 1200-talet. Han säger apropå senare tiders mynt, 50-öringen som sedan 1 oktober inte är giltigt som betalningsmedel, att cirkulationstiden blivit kortare.

– 50-öringen gällde under 125 år, vilket är en förhållandevis kort tid för ett mynt.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Anna Bill