Förlorade sin ledsagare efter 15 år

I våras förlorade 35-årige Magnus Lundahl sin ledsagare som han känt i 15 år. Hans mamma Ann-Britt Lundahl är både ledsen och arg.

8 augusti 2010 07:01

–  Jag vägrar acceptera att Magnus sitter ensam i en soffa på dagarna i gruppbostaden, säger hon.

Magnus Lundahl har en utvecklingsstörning och diagnosen autism. Han bor på ett gruppboende, bara några steg från Ann-Britt Lundahls hem. Nu i sommar har Magnus bott hemma hos Ann-Britt Lundahl eftersom den dagliga verksamheten har stängt. Men det är inte bara aktiviteterna under sommaren som gått förlorade.
–  Magnus har haft samma ledsagare i alla år. De har lärt känna varandra och trivts jättebra ihop. Men i maj fick ledsagaren sluta, berättar Ann-Britt Lundahl från sitt köksbord i Sunnersta.

Magnus Lundahl sitter bredvid och när hans mamma frågar vad han gör på dagarna, svarar han:
–  Sitter. Jag sitter i soffan. Och vilar på rummet.
Egentligen är Magnus Lundahl en person med stort rörelsebehov, berättar Ann-Britt Lundahl. Han gillar promenader, att lyssna till musik, dansa, ta en fika på stan, titta i skyltfönster och komma ut bland folk.
–  Hans ledsagare tog med honom på sånt, de kunde också ta en tur till Stockholm i bland. Två somrar åkte de iväg och fjällvandrade från en lägergård för utvecklingsstörda personer. Magnus kom ifrån gruppboendet, som är en väldigt socialt instängd miljö.

Efter beskedet om att ledsagaren inte fick förnyat kontrakt har Ann-Britt Lundahl överklagat beslutet men fått nej med motiveringen att Magnus Lundahl har goda levnadsvillkor med de insatser han redan har. Biståndshandläggaren vid Uppsala kommun fattade sitt beslut efter att ha frågat gruppboendets personal om vilka aktiviteter som Magnus nu erbjuds.
– På pappret ser det fint ut. Det står att han får lyssna på musik, dansa, laga mat och lägga pussel. I verkligheten tar någon ur personalen ett par danssteg med honom någon gång och låter honom skära sallad och torka bord emellanåt.

Poängen med en ledsagare är att få göra saker på egen hand och se något annat än gruppbostadens fyra väggar.
–  Det är många som har det som Magnus och som inte har någon som talar för sig, påpekar Ann-Britt Lundahl.
I sommar har till exempel kommunens begränsningar resulterat i att endast 14 funktionshindrade beviljats ledsagare till friluftsanläggningen Tallkrogen i Björklinge. Tidigare somrar har ett 60-tal personer fått åka på läger.

En som är kritisk är Kari Auvinen, som har en 37-årig dotter med Downs syndrom. Dottern fick i juni avslag för andra året i rad på sin ansökan om ledsagare till lägervistelse. Han har överklagat beslutet och såg till att dottern kom i väg med privata medel.
–  Hon har varit där i alla år och det betyder jättemycket för henne. Fick hon inte åka skulle hon bli väldigt ledsen, precis som vilken annan person som helst skulle som sett fram emot något roligt.
Kari Auvinen tycker att kommunen hanterar funktionshindrade som andra klassens medborgare.
–  Att säga ”du behöver ingen semester”, vem skulle finna sig i det? Som pappa känns det fruktansvärt att varje år få kämpa för hennes rätt att leva som alla andra, säger Kari Auvinen.

 

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Anna Hellberg