I fjol fick 74 ensamkommande flyktingbarn uppehållstillstånd i Uppsala kommun. För tio år sedan var den siffran endast 6. Sett till det totala antalet ensamkommande som just nu läser språkintroduktionsprogram inom kommunens gymnasieskola rör det sig om över 200 elever. Uppsala ligger därmed på fjärde plats i landet vad gäller mängden ensamkommande flyktingbarn man tar emot. Men det fungerar inte problemfritt.

LÄS MER: Flyktingbarnen - Risk för brist på gode män

LÄS MER: Flyktingbarnen - Här är de som bröder och systrar

Flera aktörer som jobbar med ensamkommande ungdomar larmar om drogproblem, kriminalitet och gängbildning.

– Om man tittar på de år som varit så är det oerhört många ensamkommande barn som etablerat sig väl i samhället. Men de elever som det går snett för har samhället väldigt svårt att fånga upp, säger Ellinor Malmqvist, kurator på Centrum för introduktion i skola.

Enligt henne är ensamkommande barn studiemässigt väldigt motiverade och de har hög närvaro. Men har de kommit till Sverige i sena tonåren har många svårt att hinna nå målen i skolan säger hon.

– Eftersom eleverna har väldigt olika nivå vad gäller förkunskaper krävs mindre grupper för att eleverna ska hinna få det stöd de behöver. Idag blir klasserna inom språkintroduktion allt större för varje termin vilket försvårar speciellt för elever som har stora behov. Många bär på svåra trauman, en del har också en neuropsykiatrisk problematik, alla bär på saknad efter sin familj. Allt detta kan leda till inlärningssvårigheter i perioder, säger hon.

Enligt den forskning som finns kring mottagande av ensamkommande barn är skolan en av de viktigaste faktorerna för att barnen ska integreras i samhället.

I en utredning av ensamkommande ungdomars situation gjord på uppdrag av socialnämnden i Uppsala framgår det att de frivilligorganisationer som arbetar med ensamkommande flyktingbarn är oroliga över att skolan i dag förstärker segregationen, i stället för att hjälpa ungdomarna att komma in i samhället.

­– Deras klassrum är ofta längre bort från alla andras, de har ett tufft schema som gör att de inte har tid eller möjlighet att träffa andra elever och många bor väldigt långt bort såsom Älvkarleby, vilket gör att de inte hinner hitta de sociala sammanhangen före eller efter skolan heller, säger Dima Sarsour vid Samarbetsorganisationen för invandrarföreningar i Uppsala (Siu).

Hon poängterar att föreningarna förstår att det inte är ett medvetet drag av skolorna, men att personalen behöver planera för sammanhang där de nyanlända barnen och övriga elever kan mötas under naturliga former.

Siu driver ett projekt för just detta, därför att idag faller det lätt på den enskilde läraren då Uppsala kommun inte har någon handlingsplan eller några riktlinjer för hur ensamkommande barn ska integreras.

– Nej det finns ingen sådan, däremot finns en plan för hur de ska tas emot från det första ankomstbesöket tills de går vidare till ett nationellt program, säger gymnasiechefen Kajsa Wejryd.

Varför har ni inte det?

– Vi är inte där än. Andra frågor har fått gå före, men behovet finns och är definierat.

Enligt de gode män, skolpersonal och föreningar som UNT har varit i kontakt med gör utanförskapet i skolan att många ensamkommande mår väldigt dåligt och börjar missbruka droger som en slags självmedicinering. Något som även märks i brottsstatistiken.

När Uppsalapolisens ungdomsrotel i höstas gjorde en genomgång av samtliga misstänkta i deras pågående utredningar var en tredjedel ensamkommande flyktingbarn. Främst handlar det om narkotikabrott och stölder.

– Vi gjorde den här kartläggningen därför att vi upplevde en ökning av brott inom den här gruppen. Det här ger naturligtvis inte en helhetsbild, men det ger en indikation av hur det ser ut när det inte fungerar särskilt bra, säger polisinspektör Magnus Westergren.