2012 var senast som Uppsala levde upp för damfotbollen. 1 526 personer såg dåvarande Sirius förlora mot stjärnspäckade Tyresö i svenska cupen och några veckor senare kom drygt 1 000 personer när blåsvart föll i kvalet mot Mallbacken. Efter det har vi varken sett skymten av några allsvenska drömmar eller en storpublik på Studenternas. Under lördagen fann de varandra igen.
1 139 personer är den bästa publiksiffran för damfotbollen i Uppsala sedan det där året då Sirius snubblade på tröskeln till allsvenskan. Och det här är det bästa laget sedan dess. Det är nu det händer.
Flytten till Studenternas för en afton kunde slå på flera sätt. Det var en plan där Uppsala inte hade tränat en enda gång inför matchen och en storpublik som man inte spelat för tidigare. Om det var för publiken, arenan eller de allsvenska nerverna vet jag inte men insatsen mot AIK lämnar en hel del övrigt att önska. Att Uppsala tog tre poäng var egentligen det enda som var bra med den här insatsen. AIK var bättre hela matchen även när man fick Nicole Modin utvisad. Uppsala hängde som en utslagen boxare mot repen, men gav aldrig upp. Man kastade sig, sprang de där extra metrarna och tog sin trea. Publiken fick jubla, Uppsala likaså. Sällan har väl en så svag insats varit så viktig.
För Uppsala ger det här ytterligare en växel i den allsvenska jakten. Man har nu i princip hakat av AIK vilket betyder att man kommer att sluta som sämst trea. Visst var det nerver på Studenternas, men att man trots det slog AIK kommer att betyda mycket. Nu sätter man press på Hammarby också inför söndagens match mot Asarum.
Cassandra Korhonen har öst in mål hela säsongen. Hon har blivit uttagen i U23-landslaget och var, så klart, den som både fixade och satte straffen mot AIK. Korhonen har aldrig tagit några större ord i munnen varken om sig själv, sin säsong eller en framtid i allsvenskan. När jag på Instagram lade ut en omröstning om Uppsala går upp eller inte så tryckte hon, som enda spelare, nej. Korhonen har alltid fokus på rätt saker, nämligen att vinna matcherna och göra mål, resten håller hon utanför. En fotbollens Kimi Räikkönen med en inställning som håller Uppsala ständigt på jorden.
Efter sju år bubblar det i Uppsala igen. Publiken slöt upp, laget levererade och den där tröskeln som man snubblade på där 2012 tror jag man kommer att forcera den 27 oktober på Kanalplan. Det är nu det händer.