Billy kommer sent till intervjun i IFU Arena, hans nya hemmaplan. För närvarande har han inget jobb men det har ändå varit mycket att stå i under dagen. Det har varit jakt på en ny säng och en ny soffa. Och så har han införskaffat nya testklubbor. Men han ursäktar sig. Sedan pratar vi Schweiz. För det är där han befunnit sig de senaste tre säsongerna sedan den förra sejouren i blåsvart. Han hade tagit Sirius till sitt första historiska slutspel och han hade vunnit superligans poängliga. Han behövde en ny utmaning – och han behövde komma bort. Han var inte längre den leende och glade Billy påstår han.

– Det var deppigt när jag inte fick vara med i landslaget, jag blev grinig, och jag som inte är sån som person, säger han.

Många ifrågasatte hans val. Inte så mycket att det blev spel i Schweiz kanske, men att han valde en klubb i andraligan. Men i Zug United hittade han den nya utmaningen han behövde.

Artikelbild

| Billy Nilsson känner Uppsala och Sirius väl. Det här blir hans tredje sejour i klubben men nu får han för första gången IFU Arena som hemmaarena

– Jag kunde ha gått till ett topplag men Zlatan (Ibrahimovic) har sagt att det roligaste är inte att gå till ett topplag och vinna utan gå till ett sämre lag och göra det bättre. Lite så var det för mig.

Efter att ha försökt att nå Nationalliga A i ett antal år tog Zug United klivet upp under Nilssons första säsong i klubben.

– Petter (målvakten, Nilsson även han) kom ju också då, men jag tar gärna på mig det. Nu vill alla svenskar dit, säger forwarden och bjuder på ett Zlatan-brett leende i fåtöljen i IFU.

När han nu lämnar två år senare är Zug ett etablerat mittenlag som spelat slutspel. Vem som vann NLA:s poängliga? Just det, Billy Nilsson.

Artikelbild

| Billy Nilsson under sin första säsong i Sirius – för nio år sedan.

– Det var ett mål jag hade. Om vi inte kunde vinna ligan ville jag vinna det jag kunde.

Han trivdes ypperligt i den lilla staden med runt 30 000 invånare. Vid sidan av innebandyspelandet jobbade han under det första året halvtid på ett café på en internationell skola. Under den andra säsongen blev han plötsligt snickare och år tre ägnade han delar av dagarna i en Ferrari-butik. Som städare. Han hade fått provköra något av vrålåken – om man han bara hade varit innehavare av ett körkort. Han fyller 30 år i augusti och än har inte körkortsfrågan blivit av.

– Jag växte upp i en familj utan körkort och det har inte blivit av. Senare under livet har jag inte haft behovet, men jag har tänkt ta det snart.

Tre säsonger i alperna fick räcka.

– Det blev en annan känsla i klubben och det blev grupperingar i laget. Vi bytte dessutom tränare och jag var inte nöjd med det. Det blev mycket tankar för mig.

När beslutet att flytta hemåt var taget handlade det om spel i antingen Sirius eller Linköping. Östgötaklubben har jagat Nilsson under en rad av år, men det har inte blivit av förr och blev det inte nu heller. Det var för mycket bra saker med Sirius som lockade.

– Jag ville ha närmare till familj och vänner, Uppsala gillar jag ju och Sirius älskar jag. Intresset för innebandy är stort i Uppsala och med arenan (IFU) har vi så pass bra förutsättningar. Sedan gillar jag David (Ahlmark) och har ju haft honom tidigare.

– Nu är jag tillbaks med ny glädje och vill ta Sirius till nya höjder och fortsätta vara en dominant spelare.

Självförtroendet verkar grundmurat, och varför skulle det inte vara det. Men det har funnits saker som oroat. Och som kanske borde oroa Sirius en aning. Nilsson kom inte till Uppsala och blåsvart bara som poängkung utan även som en skadad spelare. Han drog på sig ett diskbråck under säsongen men valde då att inte göra någonting åt det. När intervjun görs har saker och ting börjat gå åt rätt håll. Naprapatbehandlingar har gjort sitt och han har fem smärtfria dagar i rad bakom sig. Träningen under försäsongens inledning har därför handlat om enklare övningar. Som att stärka bål, lår och rygg.

– Nu är jag väldigt hoppfull och går omkring och ler hela dagarna, säger han.

Och hoppfull är han för vad Sirius ska kunna åstadkomma kommande säsong. Laget tog sig till slutspel under våren där det blev förlust mot Storvreta i fyra raka matcher. Men med Nilsson i laget och dessutom finsk förstärkning i form av den U23-landslagsmeriterade backen Marko Juselius samt kontraktsförlängningar på tongivande spelare som Filip Eriksson, Joakim Olsson och Johan Eriksson så kan det finnas fog för optimismen.

– Jag tror att om allt stämmer kan vi slåss mot de bästa lagen, Storvreta och Falun. Det är inte omöjligt att vi når semifinal. Vi får ett starkare lag och många andra lag blir svagare, säger Nilsson som tror det är fullt rimligt att Sirius ska kunna vara och slåss om en fjärdeplats i tabellen.

Men då kommer det sannolikt att krävas att en viss poängspruta fortsätter att leverera.

Du kommer inte känna någon press?

– Jag är inte orolig för att det inte ska gå bra. De största kraven på att jag ska vara bra har jag på mig själv.

Landslaget då?

– Det är en bit bort. Jag är i fel ålder nu.

Han hinner alltså fylla 30 innan nästa säsong drar igång. Jesper Berggren slutade i Storvreta som 36-åring och spelare som Ketil Kronberg (38) och Mika Kohonen (42) är betydligt äldre än så. Billy tänker gå i deras fotspår.

– Det är ambitionen i alla fall. Jag får hela tiden frågan hur jag kan tycka det är så roligt men jag kan inte se mig själv sluta spela. Det är fortfarande det roligaste som finns.