Krönika Det var säsongens kanske bästa stämning i något som mycket väl kan ha varit säsongens sista hemmamatch. 2 300 åskådare skapade en ljudkuliss värdig en semifinalmatch mellan två giganter.

Men nu kan det vara slutspelet för säsongen i IFU Arena. Storvreta står inför den tuffa uppgiften att besegra Falun tre gånger på raken över påsken om man tänkt ta sig till en ny final och där försvara guldet. Det kommer inte att gå. Tror jag. Falun har hittills helt enkelt varit alldeles för bra och mitt inte allt för överraskande tips är att dalalaget gör jobbet och stänger den här matchserien på torsdag.

Storvreta har visserligen slagit Falun tre gånger tidigare den här säsongen, två gånger i serien, och en gång så här långt i semifinalspelet. Men jag påminner; tre gånger på raken är vad som nu gäller alltså ... Och hade inte den där mirakulösa upphämtningen, följt av vinstmål i förlängningen, gjorts i match två hade Falun kunnat åka och prova ut finalkostymerna redan i morgon.

Men så länge inget är över får Storvreta försöka göra vad de kan. Till den här matchen hade man vaskat om i kedjeformationerna men det var inget som gav någon (positiv) effekt att tala om. Problemet är inte bara ett för stunden, men ska Storvreta fokusera på en sak är det att lyckas hitta något motmedel på Faluns offensiv. Storvreta har i tur och ordning släppt in sex, sju, sju och återigen sju mål i de här fyra semifinalmatcherna och med så många mål i baken blir det svårt att vinna. Det var närmast ett defensivt haveri i den första perioden när gästeran fick fritt läge gång på gång och återigen blev det en ständig jakt i uppförsbacke för hemmalaget.

Kort och gott: Falun är för stunden alldeles för bra och har framför allt en bredd som Storvreta inte kan matcha. Till exempel gjordes de sju Falumålen av sju olika spelare.