Där även tonåringar får vara barn

Sigtuna biblioteks berättar­­projekt för nyanlända barn har kommit i gång.

Barn från Sigtuna kommuns skolor, bland andra ­Valstaskolan och Norrbackaskolan, skickar barn till biblioteket för en workshop med ­skådespelaren och dramapedagogen ­Johan Theodorsson.

Han hade ett liknande berättarprojekt för vuxna förra året, och det lyckades bra.

När Sigtunabygden hälsar på i biblioteket finns tio elever från Valstaskolan på plats tillsammans med läraren Rawshan Karim.

De välkomnas av biblio­tekarier som sitter med dem i en halvcirkel framför dramapedagogen.

– Vad är du rädd för? frågar Johan Theodorsson barnen och fortsätter. Är du rädd för ormar? Spöken?

– Nej! Jag är inte rädd för något, svarar barnen stolta.

Johan Theodorsson härmar en orm och går som en zombie för att försöka skrämma barnen.

Till slut täcker han sig själv med en filt, låtsas vara drake och jagar barnen.

De yngre springer runt skrattande medan tonåringarna vägrar låta sig skrämmas. Snart ger Johan Theodorsson upp.

Han svettas och blir andfådd, men ”the show must go on” och han fortsätter med andra lekar som kräver mycket fysisk ansträngning, särskilt från hans sida, då han måste dramatisera samtidigt.

Det syns att barnen trivs. Och de lär sig också nya ord genom Johans berättarstund.

– Det är lätt att lära sig svenska, eftersom det är roligt att träna så här, säger 12-åriga Haidi Ibrahim Botros till Sigtunabygden.

Johan Theodorsson ställer frågor, som ”vad gillar du” och uppmuntrar barnen att svara. Några barn, särskilt de yngre, kan svenska bättre. Några har bott i Sverige i omkring ett år.

Tonåringarna som har vistats i Sverige i bara några veckor har däremot det svårare. De tittar ofta på de yngre klasskompisarna som signal för ”tolka för mig, snälla du” och de mindre hjälper dem gärna.

Samtidigt har tonåringarna mycket tålamod. När de livliga yngre barnen vilt prövar de musikinstrument som Johan Theodorsson lägger fram applåderar tonåringarna.

Passar tonåringarna i en sådan här barngrupp?

– Många har inte upplevt barndomen i sina hemländer vilket kan göra att de inte har lekt som barn. Nu när de kommer till Sverige blir de glada. De vill vara barn och leka, precis som alla andra barn. Det är anledningen till att de trivs även tillsammans med yngre barn. Eleverna ser också klassen som en familj, säger läraren Rawshan Karim.

Under en övning får vissa barn härma ett djur och de övriga gissar vad det är för något. De yngre barnen dramatiserar fullt ut. Försiktigt deltar också tonåringarna. De härmar en katt genom att röra handen som en tass – och fnittrar.

Fotnot: På Sigtunabygdens Facebooksida finns en film som visar hur berättarprojektet går till.