Det visar forskare vid Uppsala universitet och Auckland university i Nya Zeeland i en studie som publiceras i vetenskapstidskriften Scientific Reports.

– Våra resultat talar för att rökning under graviditeten inte bara innebär en rad risker på kort sikt för det väntade barnet, utan också kan ha negativa effekter som sträcker sig upp i vuxen ålder, säger barnläkaren och forskaren Fredrik Ahlsson vid Akademiska barnsjukhuset och Uppsala universitet.

Studien bygger på uppgifter från det medicinska födelseregistret om drygt 22 000 svenska kvinnor som föddes någon gång under åren 1973 till 1988 och som senare själva väntat barn. Både när deras mammor gjorde sitt första besök vid mödravårdscentralen i början av graviditeten och när de själva gjorde det i vuxen ålder togs uppgifter om bland annat de gravida kvinnornas längd och vikt, och om de rökte eller inte.

Artikelbild

| Fredrik Ahlsson.

Det är väl känt att barn till kvinnor som har rökt under graviditeten brukar vara något kortare och väga något mindre som nyfödda än barn till rökfria mödrar. Kunskaperna om mammans rökning under graviditeten får några bestående effekter på barnets kroppsstorlek är däremot begränsade.

– Vår analys talar dock för att så verkligen är fallet. Kvinnorna vars mamma hade rökt under graviditeten var fortfarande i vuxen ålder något kortare. Däremot vägde de i vuxen ålder inte längre mindre, utan tvärtom mer än döttrarna till rökfria mammor. Ju mer mammorna hade rökt när de väntade barn, desto högre var vikten i genomsnitt hos deras vuxna döttrar, säger Fredrik Ahlsson.

Fetma med ett så kallat BMI-värde på 30 eller mer liksom extrem kortvuxenhet i vuxen ålder – under 155 centimeters längd – var också klart vanligare bland döttrarna till rökande mammor. 10 procent av döttrarna till icke-rökare, 14 procent av döttrarna till "måttlighetsrökare" (mindre än tio cigarretter per dag) och 17 procent av döttrarna till storrökare (mer än tio cigarretter per dag) var feta i vuxen ålder.

Samtidigt betonar forskarna att en studie som denna, i vilken mammorna själva hade valt om de skulle röka eller vara rökfria under graviditeten, inte kan bevisa att det finns ett direkt orsakssamband mellan rökning och den ökade förekomsten av kortvuxenhet och fetma bland deras döttrar.

– Mycket talar dock för att rökning under graviditeten, som drar ihop blodkärlen och försvårar näringstillförseln till fostret, kan få sådana lågsiktiga följder. Framför allt på försöksdjur finns visat att näringsbrist under fostertiden ger bestående förändringar i ämnesomsättningen, som på lång sikt kan öka risken för typ 2-diabetes och fetma, säger Fredrik Ahlsson.

Mycket har förändrats i rökvanorna sedan kvinnorna i studien föddes på 1970- och 1980-talet. När deras mammor gjorde sitt första besök på mödravårdscentralen i början av graviditeten hade mer än var sjätte uppgett att hon rökte minst tio cigarretter per dag och nästan var fjärde att hon rökte 1-9 cigarretter per dag. I dag är det bara drygt 5 procent av de blivande mammorna som röker i början av graviditeten.

– Det är förstås väldigt glädjande att rökningen bland gravida kvinnor sjunkit så kraftigt, men vi får inte slå oss till ro med detta. Det röks fortfarande bland unga kvinnor och det är viktigt att påminna om att det är ogynnsamt för dem själva och deras omgivning, säger Fredrik Ahlsson.

Fotnot: Hela den vetenskapliga artikeln i Scientific Reports kan läsas här.