Femtiotalet barn tävlade och i sekretariatet fanns folk från Järlåsa och Tierps judoklubbar. På mattan stod Sofie från Älvkarleby och dömde jämte Roland från Järlåsa.

– Det är en perfekt tävling att åka på när man tävlat lite i klubben. Barnen är här för att lära sig att tävla, säger domare Sofie.

Hon avbryter ofta en match för att berätta om olika regler för de tävlande eller för att hjälpa till med bältet. Föräldrarna är med och stöttar sina barn, klappar om, knyter bälten och tröstar när barnen blir ledsna över att de förlorar eller får ont. Sara Karlsson, 11, från Tierp går en hård match, förlorar och får ont i ryggen. Det går dock snabbt över när hon ska berätta om varför judon är så viktig.

Artikelbild

| Lukas McKie kämpar mot Iris Åberg.

– Det är så roligt! Jag gillar mest ”ne waza” - när man brottas nere på mattan, säger hon.

Hennes röst är ivrig och ögonen glittrar när hon pratar och hon vill berätta om sitt favoritkast. Det är svårt att förklara så hon går upp på altanens uppvärmningsmatta och visar på Iris Åberg. De har precis gått en match där en av dem förlorade, men de är glada i att visa tillsammans ändå. Saras autism utgör inga hinder för att träna och tävla i judo. Hon vann två av sina tre matcher och det var endast hennes andra tävling. Vid mattkanten sitter tre Järlåsabarn som tävlar för tredje gången. Lukas McKie är överens med Isak Björklund och Emil Lingsten om att det är kul att träna judo.

 – Man får träna hela kroppen, menar Isak Björklund.

– Och så blir man fräsch, inflikar Emil Lingsten.

Artikelbild

| Sara Karlsson 11 år från Tierp visar sitt favoritkast på Iris Åberg från Uppsala.

De gillar att tävla också och det kan bli lite tufft. En del är hårdhänta och då blir man hårdhänt tillbaka. Då gör det ju lite ont. Men det känns i kroppen annars också:

– Man blir nervös när man ska tävla. Man kan bli så darrig i benen så man knappt kan gå, berättar de i mun på varandra. 

Artikelbild

| Iris Åberg och Sara Karlsson går en tuff match på tävlingsmattan under överinseende av domare Roland.

På ena sidan av mattan sitter publiken; många syskon och föräldrar men även andra åskådare. Kiosken är öppen och det mumsas korv och dricks kaffe.Tränarna hukar vid mattkanten och pratar lågt med den som går sin match. De peppar barnen innan de går upp på mattan och följer fokuserat vad som händer i matchen. Ska bensvepet lyckas? Blir det ippon? Sitter fasthållningen? Hur det än går får barnen positiv beröm och postiv förstärkning.

– Kom igen! Håll i! Kämpa! 

Artikelbild

| Det är alltid färgglatt på en judosammankomst

Glada tillrop hörs hela tiden när kombattanterna svettas på den röda fyrkanten i stora salen. Och efter matchen:

– Vad duktig du var! Som du slet. Väl kämpat! 

Artikelbild

| Ett ipponkast med båda fötterna i luften.

Energin finns kvar ända till sista matchen. När tävlingen är över hjälps man åt att  packa i hop kiosken och bära undan mattor och städa.

 

Artikelbild

| Efter en hård match kan man vara glada tillsammans.

 

 

Artikelbild

| Uppvärming på altanen.

 

 

Artikelbild

| Det blir en del väntan på en tävling.