Uppsalaforskaren Josefin Englund har precis försvarat sin avhandling "Som folk är mest" där hon studerat 5 000 kontaktannonser, publicerade i Dagens Nyheter mellan 1890 och 1980.

– Om man vill studera könsideal är kontaktannonser väldigt bra. I kontaktannonser försöker man verkligen att framställa vad som uppfattas som gångbart. Vad som är sant eller inte sant är egentligen inte intressant för mig. Däremot är det intressant hur idealet såg ut och hur man lyfte fram sig själv, förklarar Josefin Englund.

Josefin Englund kommer fram till att både män och kvinnor uppfattade könsrollerna som mer distinkta i början av undersökningsperioden – att det var större skillnad på mans- och kvinnoidealet. Men mot slutet av undersökningsperioden förändras detta i kontaktannonserna.

– Under 1970 och 1980 börjar könsidealen likna varandra mer. Då eftersöks egenskaper som har med känslor att göra. Egenskaper som tidigare beskrivits som kvinnliga används för att beskriva både mannen och kvinnan. Man kan säga att båda könen feminiseras. Männen uttrycker till exempel sårbarhet och känslor på ett annat sätt än tidigare, säger Josefin Englund.

Även målet med att hitta en livspartner tycks ha förändrats under årens lopp. I kontaktannonserna har Josefin Englund upptäckt en förskjutning från en önskan om äktenskapet, som en ekonomisk och juridisk funktion, till förhållanden mer styrda av känslor.

– I slutet av undersökningsperioden handlar det snarare om att man vill ha den äkta kärleken och inte äktenskapet, säger Josefin Englund.

Att könsidealen förändrats är tydligt.

– Under 1960- och 70-talet är det helt plötsligt viktigt att visa att man är ärlig. Då skriver man till exempel att man är medelfet, har tappat håret eller att man har hängbröst. Det är ett sätt att visa ärlighet och genuinitet.

Är det något som du förvånats över i materialet?

– Ja, att män och kvinnor har så olika uppfattning. Kvinnor lyfte fram sitt förvärvsarbete i högre grad än män eftersökte det. För män var kvinnans kroppsliga egenskaper viktigare än för kvinnor själva. När det gäller mannen handlar dissonansen om att kvinnor tyckte mannens personliga egenskaper var viktigare än män själva ansåg.

– Och jag blev förvånad att man inte ser ett religiöst ideal i Sverige. I stället är det skötsamhetsidealet som dominerar. Här är det viktigt att man ska hålla ordning och reda, man ska vara pålitlig och stabil och man ska vara nykter. Man bedömer människor utifrån ordning i stället för religion.

Har det varit roligt att läsa alla kontaktannonser?

– Jag känner en väldig respekt för människorna som vågat göra det här. Jag har inte skrattat så mycket även om det finns roliga formuleringar. Det är en människa bakom kontaktannonserna. De är personliga.

Josefin Englunds forskning har uppmärksammats under tiden som hon arbetat med sin avhandling. På alla hjärtans dag skrev Aftonbladet en artikel där Josefin Englund kallades "doktor dejting". Hon tror själv att det allmänmänskliga i hennes forskning – att hitta en livspartner – är en bidragande orsak till intresset.

– Det är lite orättvist. Jag har fyra väninnor som disputerat under tiden som jag forskat. Den ena forskade om spädbarnsdöd, en forskade om sinnesslöhet och två som forskade om förintelsen. Det är klart att "doktor dejting" är lite piggare än "doktor spädbarnsdöd", "doktor sinnesslö" eller "doktor förintelsen". Kontaktannonser är ett gladare ämne.

I och med att avhandlingen är försvarad är Josefin Englunds tid på Uppsala universitet snart slut. Men ambitionen att fortsätta studera kontaktannonserna finns kvar.

– Det hade varit kul om man fick pengar från något forskningsinstitut för att kunna skriva vidare. Jag är inte trött på det här materialet. Många som har disputerat brukar säga att de är väldigt trötta, men jag är inte det. Jag har haft skitkul och hade gärna fortsatt om pengarna inte hade varit slut.

Josefin skulle till exempel vilja göra en mer kvalitativ undersökning och kanske studera breven som skickats mellan den som skrivit kontaktannonsen och den som nappat.

– Tidigare kom jag i kontakt med en kvinna vars föräldrar träffades via en kontaktannons. Jag fick se hela deras brevväxling från 1920-talet. Hur de träffades och att de gifte sig, fick barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det vore superintressant att följa upp med fler brev.