”Han kom som en vind” börjar en vacker dikt av Hjalmar Gullberg. Den kunde ha handlat om det nya året.

Rent vädermässigt drog 2019 igång som ett torsdagssammanträde i Svenska Akademien. Luften fylldes av damhattar och tegelpannor, och familjen Sjödins adventsgran lär ha siktats i trakterna av Vänge.

Vad året i övrigt har i sitt sköte (samt på andra ställen) vet vi inte än. Får vi kanske till och med en regering detta år? Fan tro’t…

Jo, en sak vet vi förresten. Vi vet vilka nya ord som har kommit in i den så kallade nyordlistan som ska bredda vår mossbelupna vokabulär. ”Flygskam” till exempel. Det är alltså känslan av att det ur miljösynpunkt är förkastligt att flyga. Ett annat nyord är ”Flossa”. Det är den här dansrörelsen när armarna liksom svänger åt ena hållet och höfterna åt det andra. Mina barn skrattar så att de ramlar när jag försöker. ”Mikrootrohet” är ytterligare ett nyord. Det är tydligen ett slags otrohet som är så pass liten att den inte hamnar mellan lakanen, men så pass allvarlig att den ändå betraktas som otrohet. Tror jag. Själv förstår jag inte hur folk har tid att vara otrogna. Jag har knappt tid att vara trogen. Sista nyordet som fångade min uppmärksamhet var ”Lårskav”. Vadå, är det nytt?? Det har jag haft i 40 år efter i princip varje joggingtur. (Det finns för övrigt även en variant för ändalykten, men den lämpar sig inte i skrift.)

Men fortfarande finns det ord som jag saknar. Efter många års kämpande fick jag in ordet ”Färst”. (Jo, jag tror att det i princip bara var min förtjänst.) Alltså komparationen: Få, färre, färst. Men det finns andra ord jag saknar i vårt vackra språk. Med tanke på den galet accelererande polariseringen i samhället och i allehanda debatter skulle jag vilja få med ordet ”Nyanseringsansträngningsförsök”.

Jag ser polariseringen som en både farlig och ack så tydlig trend i samhället. Nyanserna försvinner. Det är antingen svart eller vitt. Känner någon ”flygskam” så skriker den andra sidan att det är PK-vänsterns riddare som konspirerar om klimatförändringar i samarbete med statstelevisionen. Och stundom vice versa.

Mitt nyårslöfte (förutom att bidra till en bättre värld, att städa hallen oftare, att dra ned på chips och öl och daim och glass och skumtomtar, samt att börja jogga så att lårskavet lyser som rödljus på benen) är att försöka nyansera, reflektera och lyssna. På alla. Inte minst för att undvika ännu ett ord i nyordslistan: ”Beslutsblindhet”. Oförmåga att upptäcka manipulering av åsikter och ställningstaganden.

Gott nytt nyanserat 2019!