Bandnamnet är hämtat från den brittiska arbetsförmedlingens blankett ”Unemployment Benefit, Form 40” som var välbekant för medlemmarna som mer eller mindre bildade bandet i en socialbidragskö 1978. Instrumenten inhandlades för 4000 pund som sångaren Ali Campbell vunnit i en tävling på en pub när han firade sin 17-årsdag och sedan tog det snabbt fart.
Med bandets bakgrund föll det sig naturligt att sjunga om samhällets problem och den orättvisa högerpolitiken som både personifierades och realiserades av Margaret Thatcher. Till skillnad från många av sina samtida kolleger i slutet av 70-talet var det dock inga punk- eller skadängor UB 40 bjöd sin publik på utan lättlyssnad dub- och reggaemusik med välformulerad samhällskritik.
Efter den första skivans experimenterande sound gick de över till en rakare och enklare reggae som snabbt hittade en publik. Det var dock med coveralbumet Labour of love som kom 1983 och innehöll jättehitten Red red wine som det monumentala genombrottet kom och gjorde dem till ett av världens mest säljande band. Sedan dess har de släppt uppföljare med samma koncept då och då, den senaste hette Labour of love IV och kom 2010.
I övrigt har de tuffat på med liknande medvetna texter med mer eller mindre tydligt politiska vänsterbudskap, som de i början av karriären, nyss sprungna ur arbetarklassen framförde med stor trovärdighet. Att miljonerna ramlar in på bankkontot behöver inte betyda att man tappar bort sitt ursprung, men i många lyssnares öron klingar texterna kanske inte lika rent.
Höstens rubriker om att UB 40 har gått i konkurs pekar dock mot att bandet är tillbaka ungefär där de började igen ekonomiskt. Kanske innebär det också att sångaren Robin Campbell, som tagit över frontrollen från sin bror Ali, kan sjunga de politiska raderna med extra eftertryck. Ali har under tiden bildat Ali Campbells UB40 som spelar på Gröna Lund 11 maj.