Det visar Malinda Anderssons avhandling ”Blodets och rötternas logik” som nyligen lades fram vid Uppsala universitet.
Hon har undersökt den gängse bilden av internationell adoption som förmedlas i offentliga utredningar, rådgivningsmaterial till föräldrar och socialtjänstens riktlinjer.
– Min slutsats är att det förmedlas ett antagande om att det är viktigt för adopterade att ha en känslomässig koppling till sitt ursprung, säger Malinda Andersson.
Men rent juridiskt och socialt tillhör barnet en ny familj i ett nytt land. Det här leder till en dubbelhet i den allmänna synen på adopterade, betonar Malinda Andersson.
– Samtidigt har synen på vad de biologiska rötterna har för betydelse förändrats över tid. Tidigare ansågs de kunna bli ett problem. Nu ser man det som en förutsättning för en adopterad persons identitetsskapande.
Att pendeln svängt över tid kan bero på flera saker. I dag är det populärt att släktforska och på tv visas dokumentärer om hur människor på ett eller annat sätt söker sina rötter.
– Det finns även mer kunskap om adoption tack vare de senaste årens forskning. Huruvida den forskningen ger en rättvisande bild är svårt att säga, menar Malinda Andersson och syftar på att fokus legat på de adopterade barnens psykiska välmående efter tidig separation och trauma.
För att bli godkänd för adoption krävs i dag att föräldrarna är psykiskt stabila och att de fungerar socialt, för 30 år sedan var det viktigast att ha en trygg ekonomi.
– I dag är det många fler kriterier som ska uppfyllas och det gör att färre ses som lämpliga, säger Malinda Andersson.