Redan när Zacharias Ehnvall gick på förskolan uppmärksammade personalen hans mamma på att sonen hade ett stort musikintresse.

– Det fanns kassettband där som jag gärna lyssnade på och när jag var fem år fick jag börja ta pianolektioner på kvällstid, eftersom Inger Åkesson arbetade på dagiset och hon dessutom var pianolärare, säger Zacharias Ehnvall.

Pianoläraren var även kantor i Furuhöjdskyrkan i Alunda och när Zacharias var nio år fick han prova att spela på kyrkans orgel.

Artikelbild

| Första operan. Zacharias Ehnvall har nu skrivit sin första opera.

Det var en upplevelse som tog honom med storm och det var också då han för första gången kom i kontakt med den sakrala musiken.

– Orgeln fyller upp rummet på ett alldeles speciellt sätt. Den är en leksakslåda fylld med ljud och många av dem härmar andra instrument. En föregångare till synthen, helt enkelt.

Det ena ledde till det andra; Zacharias Ehnvall började spela i Stavby kyrka och fick sedan chansen att ge sig på Uppsala domkyrkas orglar.

– Jag gick min första sommarkurs i kyrkomusik när jag var 13 år. Då var det lektioner i orgel- och kördirigering och när jag var 14 fick jag chansen att börja spela regelbundet för domkyrkoorganisten Andrew Canning, säger han och fortsätter:

Artikelbild

| Hemmaplan. Zacharias Ehnvall har spelat på orgeln i Alunda kyrka i många år och det som lockar med just orgelspel är att ljudet fyller rummet på ett speciellt sätt.

– Varje orgel är unik, men akustiken i domkyrkan är obeskrivlig.

Lektionerna i kördirigering blev en spark in i körsången, något Zacharias Ehnvall inte alls dragits till tidigare. Han gick med i kyrkokören i Stavby och därefter i Alundas dito. Och det var när han sjöng i Alundas kyrkokör som han fick höra om tanken på att bilda en manskör.

Artikelbild

| Handarbete. Samtidigt som fötterna spelar på orgelns pedaler, går Zacharias Ehnvalls händer flinkt över tangenterna.

– Jag tyckte inte att det skulle stanna vid en tanke, så för sex år sedan bildade jag Olands drängar. Kören består av nio medlemmar och vi ses en gång i veckan för att öva.

När kören bildades hade Zacharias Ehnvall redan vikarierat som organist i kyrkan i några år. Första gången han spelade där var han 16 år och nu, tio år senare, händer det fortfarande att han hoppar in – trots att han sedan snart tre år tillbaka studerar på heltid.

Studierna bedrivs fram till sommaren på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Då tar han examen från kandidatprogrammet i komposition med inriktning på västerländsk konstmusik och som examensarbete har han skrivit en opera.

– Det är en kortopera som är ungefär tjugo minuter lång, men det är mitt längsta verk hittills, säger Zacharias Ehnvall.

Hur kom det sig att du skrev en opera?

– Ja, det kan man verkligen fråga sig. Det var faktiskt det sista jag hade trott att jag skulle göra och innan jag började var jag verkligen ingen operafantast.

När examensarbetet närmade sig var det dock fyra elever på utbildningen som fick chansen att skriva varsin opera – ett projekt som det bara ges möjlighet till vart tredje år – och då tänkte han att vore en nyttig utmaning.

– Och utmanande har det verkligen varit. Jag har samarbetat med en librettist som heter Elsa Berggren. Hon går på Stockholms dramatiska högskola och hon har skrivit texten, som jag sedan har tonsatt.

De båda studenterna berördes av flyktingsituationen i Europa och enades om att göra något kring den. Deras verk heter "Sen packar jag aldrig mer" och handlar om stunden då en dotter ska packa med sig det viktigaste inför flykten och lämna sin mamma kvar i hemlandet.

– Vi berättar inte var i världen det äger rum, det är egentligen oväsentligt. Men det sker. Och vi ser på.

Hur möter man en sådan situation rent musikaliskt?

– Min lösning var inte att sätta mig ner och skriva sorglig musik. I stället fokuserade jag på orden och energierna som jag föreställde mig dem på scenen. Här och nu, den fysiska verkligheten. Resten kommer ändå och det är en tanke som jag lärt mig av hästarna.

Tillsammans med sin mamma Viveca Ehnvall har Zacharias tre islandshästar och i arbetet med dem måste han vara just här och nu. Något annat godkänner de inte.

Zacharias Ehnvall har tidigare skrivit såväl körmusik som musik för ensemble och orgel, men opera var alltså oprövad mark.

– Jag har en helt annan bild av opera nu, en väldigt positiv bild. Operakonsten har enorma möjligheter, den kan kännas lättare att ta till sig än konstmusik men kan samtidigt bli hur komplex som helst.

Det arbete som återstår är inte längre text- och musikmakares. Nu vilar ansvaret på en registudent som sätter upp föreställningen, men det är svårt för Zacharias Ehnvall och Elsa Berggren att helt släppa taget.

– Vi är ju upphovspersonerna och samtidigt måste de andra få ta över och göra sitt. Det är en svår balansgång.

Den 22 april är det premiär för de fyra nyskrivna kortoperorna på Operahögskolan. Därefter väntar ytterligare tre föreställningar och dessutom uruppförandet av ett nytt körverk, följt av några avslutande veckor i skolan.

Vad ska du göra sedan?

– Jag har sökt till masterutbildningen i komposition till hösten, så förhoppningsvis blir det minst två år till på KMH. Men först ser jag fram emot en lång sommar tillsammans med hästarna!