Carlsson fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2000 för sin forskning kring hjärnans signalsubstanser.

Han var verksam som farmakolog och professor emeritus på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Agneta Holmäng, dekan vid Sahlgrenska akademin, beskriver Carlsson som generös med sina kunskaper och ständigt villig att diskutera forskning.

Artikelbild

| Arvid Carlsson tar emot Nobelpriset i medicin från Kung Carl XVI Gustaf.

Han var en väldigt god vän och en fantastisk medarbetare, och så klart en enastående forskare. Han var upphovsman till flera stora upptäckter som lett till dramatiska förändringar för livskvaliteten hos miljontals patienter med psykiatriska och neurologiska sjukdomar, säger Holmäng till TT.

Viktig upptäckt

Carlsson och hans forskargrupp bidrog till kunskapen om den roll signalsubstanser som dopamin och serotonin spelar i hjärnans funktion.

Han tilldelades Nobelpriset för sin upptäckt att dopamin är en signalsubstans i hjärnan som har stor betydelse för våra rörelser, och att brist på ämnet ger försämrad motorisk förmåga, exempelvis vid Parkinsons sjukdom.

Upptäckten låg till grund för framtagning av läkemedel som omvandlas till dopamin i hjärnan, vilket visat sig vara effektivt mot Parkinsons sjukdom.

Carlssons forskning kring signalsubstansen serotonin bidrog också till effektiva läkemedel mot depression och ångestsjukdomar.

Kritisk mot KI

Under senare år har Arvid Carlsson varit aktiv i samhällsdebatten. Han riktade bland annat vid upprepade tillfällen kritik mot den uppmärksammade Macchiariniaffären vid Karolinska institutet. Nobelpristagaren ansåg att det som hänt kastade en mörk skugga över medicinpriset – eftersom flera medlemmar i Nobelförsamlingen var djupt involverade i skandalen.

Det här är det värsta som har hänt i medicinprisets historia, sade Arvid Carlsson till TT 2016.

Den välrenommerade forskaren har också riktat offentlig kritik mot homeopatiska produkter och bestämt avrått svenska myndigheter från att låta preparaten kallas läkemedel.