Enköpingssonen Thom Eklund är en av svensk hockeys verkligt stora. 138 landskamper i Tre Kronor säger en hel del.

– Bästa minnet är VM-guldet 1987 i Wien, när vi var tvungna att besegra Kanada med 9–0. Vilket vi gjorde. Rätt förståeligt att transatlanterna blev fullkomligt vansinniga, säger han.

Totalt måste Thom Eklund ha spelat närmare 1000 hockeymatcher, med ett antal hundra mål innan karriären avslutades som proffs i italienska ligan 1993.

Artikelbild

| Thom Eklund bor i Örsundsbro med en vidunderlig utsikt över ängar och vatten mitt emot Biskops Arnö.

– Egentligen hade jag lagt av. 34 år fyllda började det att göra ont litet överallt, men jag sa ändå ja. Att bo vid Gardasjön och dessutom få riktigt hyfsat betalt var svårt att nobba. Stannade ett par år som tränare när spelarkontraktet gick ut.

Vilket mål är karriärens roligaste?

– Izvestijaturneringen (reds anm: numera Channel one cup) i Sovjetunionen 1986. Tekade mot en verklig bjässe men lyckades peta undan pucken vid nedsläppet, tog ett skär och sköt direkt. Målvakten Tretjak bara stod och gapade. Det gjorde även tränaren Tichonov, men på ett helt annat sätt. Jäklar vad skäll ryssarna fick, säger Thom Eklund.

Han började som pojklagsspelare i Enköpings IS.

– Många tyckte nog att jag borde ha satsat på fotbollen istället för hockey. Jag var på ett uttagningsläger till fotbollens pojklandslag, tillsammans med hyfsade grabbar som Glenn Hysén och bröderna Ravelli, men ändå – det blev hockeyn.

Det är knappast något som Thom Eklund behöver ångra. Under åren 1984–1988 var högerforwarden prenumerant på landslagströjan. Förbundskaptenerna ”Ankan” Parmström, Curre Lindström och Tommy Sandlin litade på sin nr 4.

– Stommen i Tre Kronor var till stor del densamma under rätt många år. Anders Eldebrink, som jag också spelade ihop med i SSK, Tommy Samuelsson, Håkan Södergren, Thomas Rundqvist, ”Masken Carlsson, Jonas Bergqvist, Pekka Lindmark.

Samtalet fastnar lätt på Tre Kronors och Thoms glansdagar under 1980-talet, som råkar sammanfalla. Namnen på superstjärnor fortsätter att blixtra förbi.

– Till VM i Wien, och det som blev guld, fick vi också hem NHL-proffsen Bengt-Åke Gustafsson, Håkan Loob och Tomas Sandström. Vi hade samma lag i Calgary-OS året därpå, men då hade vi litet otur. Bara brons, säger Thom Eklund.

Trots en mycket lång karriär och många smällar, klarade sig Thom Eklund märkvärdigt bra från skador.

– Jag tålde nog en hel del stryk. Okej, jag fick näsbenet avslaget några gånger, men växelvis från höger och vänster, så näsan är trots allt hyfsat rak, säger han.

Hockeyn har Thom Eklund lämnat bakom sig.

– Nu lirar jag golf. Helst varje dag. Handikappet ligger någonstans mellan fem och sex och Friiberghs golfbana ligger bara fyra kilometer bort. Dit kan jag ta båten.

Men även alla medaljer och pokaler verkar han ha lämnat bakom sig. De visar sig vara oåtkomliga när det är dags för fotografering inför stundande 60-års dag.

– De har hamnat någonstans där jag inte hittar dom, antagligen i källaren, säger Thom Eklund.