I ledaren framförs kritik mot IVO:s (Inspektionen för vård och omsorg) bristande förmåga att utöva tillräcklig tillsyn över undermåliga beslut som tagits av sociala myndigheter och där barn varit involverade. Det mycket sorgliga fallet med den lilla flickan Esmeralda, även kallad Lilla Hjärtat, lyfts fram. Efter att tragiken avslöjats i media ställer sig nu samtliga riksdagens partier bakom ny socialtjänstlagstiftning som avser att stärka tvångsvårdade barns rättigheter i enlighet med Barnkonventionen som i dag är svensk lag. Sent påtänkt kan man tycka.
Problemet med argumentationen i ledaren är att man lätt får uppfattningen att det var misstag orsakade av socialtjänsten som resulterade i överföringen av vårdnaden om Esmeralda från det väl fungerande familjehemmet, där hon sedan födelsen varit placerad enligt LVU, till de missbrukande biologiska föräldrarna. Och att det är socialtjänsten som skall kritiseras.
Men så är alltså inte fallet denna gång. Såväl socialnämnd som Förvaltningsrätten hade tidigare uttryckligen avslagit en flytt av barnet. De biologiska föräldrarna överklagade och Kammarrätten gjorde en helt annan bedömning än den lägre rättsinstansen. Föräldraperspektivet tilläts att rättsligt övertrumfa barnrättsperspektivet. Trots kända missförhållanden. En kort tid efter att de biologiska föräldrarna återfått vårdnaden avlider flickan i hemmet, tre år gammal. Esmeralda har då skador på kropp och huvud och har narkotika i kroppen.
Esmeraldas livsöde är mycket svårt att ta in. Reaktionerna i media har varit omfattande. Rättssäkerheten måste även gälla för barn vars föräldrar lever utanför samhällets ramar och normsystem. Socialtjänsten gjorde vad som var möjligt. Däremot är debatten om det ödesdigra och gravt felaktiga domslutet i Kammarrätten frånvarande. Även i UNT. Frågan är varför?
Christer Tengvar
Vinjett...Svar:
Jag var en av de första som skrev om flickan som kom att kallas Lilla Hjärtat. I Bohusläningen (4/2) och i Smedjan (5/2). Där lyfter jag kammarrättsdomen. Det gör även UNT:s politiska chefredaktör Sakine Madon i en text 10/3.
Jag är också en av få journalister som i över ett decennium återkommande skrivit om LVU:ade barn, så jag är jag väl förtrogen med detaljerna. I den text som åsyftas här är Lilla Hjärtat bara med som referens för när politiken äntligen förstod. Själva poängen är dock att lagändring inte räcker. I alltför många fall är socialtjänstens agerande klandervärt. Även det tål att påpekas.
Malin Lernfelt