Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, vill i Svenska Dagbladet (4/8) initiera en debatt om att begränsa brottslingars möjlighet att tjäna pengar på sina brott i efterhand genom att exempelvis skriva böcker om dem eller ge intervjuer. Bakgrunden är att den norske terroristen Anders Behring Breivik just nu försöker göra ett miljonklipp i Norge genom att sälja sin berättelse till olika mediehus.
Vid en första, och kanske även andra, anblick kan det givetvis verka stötande att den som begått ett hemskt brott sedan kan tjäna storkovan genom att lansera böcker och skriva filmmanus om sina illdåd. Dessutom känns det nog inte toppen för offer och anhöriga att se gärningsmannen sitta och mysa hos Skavlan på bästa sändningstid.
Men bara för att något inte känns toppen är det inte rätt att förbjuda det. Såväl yttrandefrihet som ekonomisk frihet är fundamentalt i ett fritt samhälle. Om någon vill skriva en bok om ett ämne, någon vill betala för det och en tredje vill sälja boken i sin affär så bör det vara helt i sin ordning oavsett vem avsändaren är, så länge de följer samma regler som gäller för alla andra. Det finns exempelvis redan förbud mot förtal, publicering av integritetskränkande foton och hets mot folkgrupp.
Att det finns moraliska betänkligheter är en annan sak. Mediehusen måste givetvis ta sig en funderare på om det finns ett allmänintresse, om det är värt att betala pengar till en dömd brottsling och hur deras publiceringar kan påverka andra. Bokförlag måste klura på om de kan stå för sin publicering av innehållet och vad syftet är med utgivningen. Vi andra måste i vår tur ta ställning till huruvida vi vill stödja detta ekonomiskt eller inte.
Samma överväganden bör förresten göras även när det inte är dömda brottslingar som står som avsändare. Är det verkligen en bra idé av kvällstidningarna att köra detaljerade artiklar om gamla olösta mord på unga flickor som sommarläsning? Vill man ge ut böcker av högerextremister oavsett om de tidigare dömts för något? Ska man köpa produkter av bolag som har nära band till suspekta regimer?
Dessa avvägningar är ofta svåra. Men det innebär inte att staten bör lagstifta bort vårt eget ansvar att ta ställning ibland. Dessutom kan saker av allmänintresse gå förlorade. Om Olof Palmes mördare åkt fast och varit i livet - nog hade vi velat att hen hade kunnat ge ut en bok. Om spionen Stig Bergling krävt sedelbuntar i utbyte mot intervjuer där han berättade hur han gick tillväga eller vilka motiv han hade - visst borde vi kunnat tolerera det? Brottslingar blir dessutom ofta skyldiga offer, anhöriga och det allmänna stora skadestånd som en del av dessa intäkter isåfall kunnat användas till att betala.
Den som begår brott ska fångas, dömas och straffas. Men när de avtjänat sitt straff har de sonat sitt brott. Då bör de också få intervjuas, ge ut böcker och skriva filmmanus på samma villkor som alla andra. Om det sedan finns någon som är villig att köpa eller publicera är förstås en annan femma - det blir helt upp till dig och mig.