Nu fyller Agnes 30 år och ser fortfarande framåt med en stor dos erfarenhet i träningstrunken.

– Jag har lärt mig mycket genom att våga utmana mig själv. Jag har blivit stark och orädd att stå för det jag tycker därför att jag ofta har haft det tufft. När man väl kommit igenom det jobbiga är man starkare, säger Agnes Nordström.

– Som efter skador då man sitter ensam och utanför på bänken eller är utsatt för tränare som vill bryta ner spelare i stället för att lyfta upp. Det är tufft för stunden, men efteråt blir jag ännu mer motiverad och det gör att jag vågar satsa igen. Resultatet är att jag får mer självkänsla och kan vara den jag är, en stark person, säger hon.

Artikelbild

| Agnes Nordström har spelat basket sedan sju-årsåldern och tillhör Sverigeeliten. Vid 30 år fyllda har hon flyttat tillbaka till Uppsala och trivs med staden och tillvaron. Foto: Marie Westerlund

Redan i sjuårsåldern, efter den första basketträningen, föll hon för sporten, och har spelat med många lag både i Sverige och Spanien. Senast blev det fyra år i Umeå för att nu vara tillbaka i födelsestaden Uppsala och kämpa för att lyfta och popularisera sporten. Det syns i matchresultaten. Hon brukar göra flest poäng.

– Det är ju en kul och fartfylld sport som förtjänar en större publik och mer intresse. Men det krävs en ”hype” och nya prestationer för att utveckla den och skapa intresse i media, säger Agnes Nordström.

Hon känner väl till detta, eftersom hon tillsammans med U19-landslaget gjorde den största bragden i svensk basket 2007 då de nådde VM-final mot USA. Inget svenskt lag har någonsin varit i närheten av den prestationen. Nästa bragd kom 2013, när Agnes med det svenska seniorlandslaget gick till EM. Där blev det en sjunde plats.

Agnes Nordström har med sin offensiva och snabba spelstil en ledarroll i laget, något som kanske inte ligger helt naturligt för ett mellanbarn med en storasyster och en lillebror.

– Jag blev något av en buffert och lärde mig att lyssna. Det gör också att jag vet att det alltid finns två sidor av varje mynt, skrattar Agnes. Att lyssna och ta in flera synpunkter är bra att kunna i ett lag.

Men hur orkar man som Agnes Nordström träna 1–2 gånger om dagen och spela matcher på helgerna? Dessutom sköta sig noga, äta bra, sova mycket, planera allt i god tid, undvika skador, och kanske – ha ett liv?

– Jag älskar att träna! Hade det inte varit basket så hade det blivit fotboll, jag har en sådan vilja, envishet och motivation. När resultaten sedan kommer blir man ännu mer ambitiös. Jag viker inte från mina mål, de blir en fast punkt i mitt liv.

– När jag var 20 hade jag större prestationskrav på mig, men nu kan jag ta det lugnare. Efter skadorna så känner jag min kropp bättre och jag har fått distans. Det är sunt att kunna byta fokus ibland, säger hon.

Det är också vad Agnes gjort i Uppsala. Genom ett stipendium studerar hon sedan en tid till sjuksköterska parallellt med elitsatsningen.

– Jag siktar på att jobba som företagssköterska. Då kan jag kombinera min idrottserfarenhet och kompetens som personlig tränare och sjuksköterska till förebyggande arbete med hälsa och kostråd för de anställda. Det skulle passa mig bra, säger Agnes Nordström.

Att återvända till Uppsala är också tillfredsställande.

– Det är gulligt. Det finns parker och nära till natur, man tar sig lätt fram på cykel. Dessutom vill jag gärna hjälpa till att bygga upp vår basketklubb och ge tillbaka en del till Uppsala som idrottsstad.

Marie Westerlund

marie.westerlund@unt.se