Våldet mot Floyd är alltför välbekant

USA har en historia av rasism.

Protesterna efter George Floyds död i Minneapolis är omfattande, och det av goda skäl.

Protesterna efter George Floyds död i Minneapolis är omfattande, och det av goda skäl.

Foto: Richard Tsong-Taatarii

Ledarkrönika2020-05-28 15:37
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Miljontals har vid det här laget sett videoklippet med den obeväpnade mörkhyade George Floyd som förgäves säger "I can't breathe" till Minneapolis-polisen som trycker sitt knä mot hans hals. Floyd blev misshandlad av fyra poliser och dog senare. 

Hur kunde polismannen trycka sitt knä mot Floyds hals under så lång tid, och hur kunde övriga poliser titta på i stället för att ingripa? De påstod först att Floyd hade gjort fysiskt motstånd, vilket snabbt kunde motbevisas.

De fyra poliserna är nu avskedade och fallet utreds av FBI. Men att mörkhyade utsätts för övervåld av det här slaget är ingen engångshändelse. Det är därför protesterna blir så omfattande.

USA har som bekant en historia av rasism. Det var bara decennier sedan som Jim Crow-lagarna övergavs och ”Little Rock Nine” fick ledsagas av polis, och när protesterna blev våldsammare – av soldater.

Gör landets historia alla gripanden av afroamerikaner till rasism? Nej. Lika lite kan gripanden av väktare, ordningsvakter eller poliser i Sverige per automatik sorteras in som rasism, beroende av hår- eller hudnyanser. Det har förstås inte med rasism att göra att polisen arbetar mot narkotikaförsäljning och annan kriminalitet i socialt utsatta förorter. 

Men polisen och övriga rättsväsendet måste ständigt sträva efter att behandla människor lika. Att reflexmässigt gå extra hårt åt en förortskille, för att man tagit fast tio med samma utseende tidigare, är fel på flera sätt. Det är framför allt orättvist mot den som felaktigt döms på förhand, och det gör en stor skada för förtroendet för polisen i stort. 

Förra året kom Netflix-serien "When they see us". Den handlar om det verkliga rättsfallet med en våldtagen vit kvinnlig joggare i Central Park i New York 1989. Det saknades bevis mot de fem pojkarna, mörkhyade och latino och mellan 13 och 16 år, som greps för dådet. Men de var dömda på förhand av polis, rättsväsende och medierna. Pojkarna pressades till att erkänna ett brott som de inte hade begått. Under flera år satt de fängslade, tills den egentliga våldtäktsmannen trädde fram och fallet visade sig vara en rättsskandal.

En inte helt ointressant detalj som återges i serien är att fastighetsmagnaten Donald Trump köpte helsidesannonser i New York-tidningar på den tiden när pojkarna var utpekade. Han eldade på lynchstämningen och annonserade om att återinföra dödsstraffet.

Rättsväsendet och poliser kan förstås begå misstag, då som nu. Men allt handlar inte om misstag i panik. 

I flera minuter pressades George Floyd på marken.