Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Några råd till SLU:s nya rektor

Bästa Rectrix magnifica  Maria Knutson Wendel!

Om precis en månad installeras du officiellt på ditt ämbete. Som gammal Uppsalabo och med ett långt förflutet på stadens båda lärosäten vill jag med dessa anspråkslösa råd hälsa dig varm välkommen till Uppsala och till SLU!

Bästa Rectrix magnifica? Ja, så säger vi i denna akademiska stad.  Där till och med kajorna lär bryta på latin. (Och jag fruktar redan att jag här kommer att rättas av en latinexpert från staden.För sådan är den akademiska världen. Snabb på att finna fel)

Men till skillnad från Skandinaviens äldsta universitet inne i staden så är du inte den första kvinnliga rektorn på stolen.

Du är den tredje.

 Vi är många som har stora förväntningar på din tid på Sveriges Längsta Universitet.

Förhoppningarna spirar ända ifrån i Kivik söder till Röbäcksdalen i norr.

För SLU är i sanning ett långt och splittrat lärosäte.

Och här vill jag tro att någon klok person redan har gett dig boken ” SLU Ett universitet mitt i samhällets utveckling”? Fri Tanke. ISBN 978-91-87935-99-2)

Ta ett gott råd, sätt dig ned en stund och läs den.

Det kommer att spara dig så mycket tid och bespara dig flera misstag.

 

Låt oss börja med det där med Sveriges Längsta Universitet, det vill säga lokaliseringen. Eller ”ortseländet” som det kallas i bokens femte kapitel.

Om man nu skall beforska ”bruket av de levande naturresurser” så kan det förstås vara en fördel att finnas över hela vårt utsträckta land.

Men, valet av exakt var man finns gjordes inte utifrån någon vetenskaplig process, det är snarare resultatet vad man fick då 1977 när allting började. Och inte har det blivit mindre rörigt under åren.  Så har SLU exempelvis tagit över stora delar av Naturvårdsverkets tidigare miljöövervakning eller –nu senast – Institutionen för akvatiska resurser.

Så kommer det sig att lantbruksuniversitet numera kan stoltsera med ett eget forskningsfartyg!

 

Men till ”ortseländet” kommer en annan splittring som du bör känna till. Sprickorna efter de tre gamla högskolorna. Strukturrationalisering var ett ledord då SLU kom till. Slå samman och effektivisera!

1977 var du en tonåring men jag är gammal nog att minnas den turbulenta sammanslagningen. Ja, jag var till och med en kåraktiv och mycket miljöintresserad student på Ultuna då den stora byggboomen ägde rum. Rektor Lennart Hjelm framstod som segraren men de som förlorat gick inte tyst in i skuggan. Mordhot, bråk och strul förekom.  Först lång efteråt har jag insett hur starkt motståndet var.

Under en högtidsmiddag på Ultuna berättade den dåvarande kökschef lätt chockerad för mig hur han fått porslinet krossat på en annan tillställning. Orsaken? Porslinet kom från Lantbruksuniversitet och användes på den gamla Veterinärhögskolan.

 Sedan dess har mycket vatten flutit i Fyrisån.

De flesta av de byggnader som vi var med och invigde då har idag skrotats till förmån för nya arkitektdrömmar i glas och betong.

De stora veterinärbyggnaderna som byggdes 1977– med sin egen vidhängande travbana – gapar i dag tomma. Övergivna sjunker husen sakta ned i den uppländska leran och glömskan.

Den gamla herrgården där rektor och ledning förr huserade under förkortningen CF, uttydd Centrala Förvirringen, byggs nu om till bostäder.

Genetikcentrum som jag var med att inviga som Informationschef på SLU inrymmer nu bland annat IES (Internationella Engelska Skolan.)

Men historien lever vidare och det kommer du snart att få erfara.

 

Så du tar inte över ett SLU, du tar över en rad små påvedömen alla fast i sin egen berättelse. Så var det nog också på Chalmers, kan jag tänka mig?

Splittringen ställer till det när man vill marknadsföra SLU och när man rekrytera studenter till utbildningarna, men trösta dig med att den har blivit mindre med tiden. Och du vet ju redan att det där med att leda akademiker är ungefär som att försöka leda an flock katter.

 Du bör känna till detta, men samtidigt högaktningsfullt skita i just de traditionerna.

Andra seder bör du kanske ägna lite större tid. Jag tänker på det så omdiskuterade ”sektorsansvaret”. ( Se sid 31 i nyss nämnda bok!)

Ansvaret för sektorn är egentligen orsaken till att SLU finns till, SLU:s raison d'être. De tre gamla högskolorna sysslade alla med en gemensam uppgift, hur man bäst skulle bruka de levande naturresurserna.  Numera vet vi att allt liv i grunden styrs av samma DNA spiral. Det är runt denna livets molekyl som SLU forskar och verkar.

Ja, vi kan tidsanpassa oss och kalla det ” det hållbara bruket av de levande naturresurserna”, men det där lilla ordet” bruket” kommer vi inte ifrån. De betyder att SLU inte enbart skall observera och kartlägga naturens gång och det biologiska livet i stort. Det finns det en hel hord av andra institutioner och andra universitet som gör, tretton på dussinet!

Nej, anledningen till att SLU finns till är bruket av de levande naturresurserna.

 Om det bara handlade om att ”rädda klimatet” eller ”värna miljön” vore det enkelt. Det skulle vilken amatör som helst klara av att ”framtidsäkra”, men för att utvinna vårt dagliga bröd – och samtidigt skapa en dräglig livsmiljö för andra organismer krävs det kompetens. Kunskap och kompetens. Inte slagord.

För vi människor har i över tiotusen år försökt att utvinna mat, energi, fibrer och upplevelser ur vår omgivning. Ibland har det gått bra, ofta har det gått illa. Hunger och undernäring har varit våra följeslagare. Just nu lever de flesta av oss i ett ofattbart överflöd.

Prognoser pekar på att vi om trettio år kommer att vara tio miljarder innevånare på denna jord. Tio miljarder! Hur skall vi klara av detta, utan att utrota annat liv och kanske till med oss själva? Finns det viktigare frågor att ta itu med? Förmodligen inte. Och här, precis här, kan SLU spela en nyckelroll.

 

Fortsättning följer…

Ett laddat pris

Litiumbatterier! Eller mera exakt, litiumjonbatteriet.

KVA spelar verkligen de säkra korten i år. Fysikpriset till Exoplaneterna ( ”Är vi ensamma?”) och kemipriset till de vardagsting som nästan alla av oss går och bär på i dag. ( ”Jag måste ladda mobilen”).

 Ett pris till oorganisk kemi och ett pris som det spekulerats om i många år.

Och det var kanske lite bråttom att dela ut den här utmärkelsen eftersom en av pristagarna är hela 97 år gammal.

Så när Litiumbatteriet nu - äntligen- fått sitt pris kanske det de organiska kemisterna få belöna gensaxen?

Ett klipp för kemin?

I morgon onsdag så är det dags för Nobelpriset i kemi.

 Vi är många som gissat och hoppats att den så kallade gensaxen skall belönas.

 Skälet är att detta verktyg att redigera i genkartor redan fått stor användning och med all sannolikhet kommer att få en än större betydelse framöver.

 

Här talar vi allt ifrån att bota sjukdomar till att få fram användbar bioenergi.

Ja, det är som man plägar säga bara fantasin som sätter gränser.

 

Men det finns även skäl som talar emot att upptäckten belönas. En avgörande sådant kan vara att det är svårt att bara plocka fram tre kandidater att prisa.

En annan att upptäckten relativ ny. Funktionen hos Cas9 som saxen kallas upptäcktes 2007.

 

Om KVA lyckas med att reda ut dessa frågetecken borde åtminstone två kvinnor vara ibland dem som får priset, nämligen Jennifer Doudna och Emanuelle Charpentier. Delar av forskningen har faktiskt utförts i Sverige, närmare bestämt i Umeå.

 

Andra kandidater är Phillipe Hovarth, Rodolphe Barrangou, Sylwain Monreau, Goerge Church och Feng Zhang.

 

Men även kemi är ett gigantiskt forskningsfält med ett otal specialiteter så möjligheterna är svindlande många.

 

Om du vill veta mera om gensaxen titta gärna på den här öppna föreläsningen från i våras.

 

 

Fysikens stjärnor

Om gårdagens medicinpris var otippat så var dagens fysikpris en lågoddsare. Kosmologi och exoplaneter. Populära ämnen i fysikens enormt varierade värld.

Forskning som försöker ge ett svar på den eviga (?) frågan ”Är vi ensamma i universum?”

Vem har inte blickat u i den oändliga rymden och undrat?

Eller för att citera broder Ferlin:

 ”Se stjärnorna, bror, hur de dansa
som flugor i rymdens tak ...
...en stjärna, du - och ett öga
är ändå en märklig sak ...

... Ja, herre gud, om man tänker!
- men längre kommer han ej.
Och längre kom inte Salomon,
så inte angår det mej.”

Så nu vet vi att det finns planeter därute som likt jorden kretsar runt en stjärna. Och vi vet en hel del mera om kosmos.

Men – och det är i sanning märkligt – det mesta vet vi inte. Det är förresten bakgrunden till titeln på den här bloggen VAD VI VET.

 Vad är egentligen ”mörk materia” eller för den delen ”mörk energi”? Som enligt samma fysiker är de dominerande beståndsdelarna av vårt universum.

Och det verkar dessutom vara något lurt med universums ålder.

Nå, en sak består i en föränderlig värld. Nobelpriset i fysik går till tre gamla gubbar i min ålder.

Här har vi något som vi kanske kan kalla Nobelkonstanten?

 

 

Och årets Nobelpris går till...

Nobelveckan har inletts. Nobelkommittén på Karolinska Institutet överraskade de flesta genom att utse pristagare i fysiologi.  Priset ges som bekant till förtjänstfulla gärningar under det gångna året på områdena medicin eller fysiologi. Att pristagarna var tre äldre herrar var däremot ingen överraskning utan snarare ”more of the same”. Och det där med ” under är det gångna året” är det ingen som bryr sig om. Mycket av de senaste årens kritik mot Nobelpriset har däremot handlat om att det är så få kvinnor som får det där samtalet från Stockholm. Om man räknar på kvoten kvinnor, vilket många har gjort, så hamnar man på runt fem eller sex procent kvinnor. Den statistiken blev alltså inte bättre 2019.

Årets pris ge definitivt till grundforskning vilket som alltid gör följdfrågan "vad är den praktiska nyttan av detta" svårare att besvara. Och ofta lurar de som gissar om priset i förväg. Spekulationerna tender att lyfta fram framsteg med stor nytta för mänskligheten. Ja, ungefär som Nobel tänkte det då i slutet av 1800-talet. Men det vore fel att påstå att upptäckterna inte kan komma att få stor betydelse även i verklgheten. Den som lever får se.

Strax efter tillkännagivandet från KI startade P1 Kulturredaktion sin nedräkning mot det pris som de anser vara Nobelpriset, det i litteratur. Här avsåg förmodligen den käre Alfred att belöna skrifter och böcker som var uppbyggliga för människosläktet. ”…den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning" som formuleringen lyder. Något säger mig att herr Nobel hade blivit högst förvånad över Svenska Akademins val under åren.

Kulturjournalisterna var först med att spekulera om möjliga pristagare och med åren har denna gissningslek vuxit. I år har man dessutom två priser att hantera. I dag presenterades därför två kandidater. Och i morogn ytterligare två.

Men den stora skillnaden är förstås att här diskuteras även Akademin, ja, till och med enskilda ledamöter av denna illustra församling har blivit till allmängods i medias. Sådant har såvitt jag kan minnas aldrig varit fallet inom de naturvetenskapliga kretsarna. På gott och ont. För även om ingen traktar efter den herostratiska berömmelse som vidlåtts de aderton så är uppmärksamhet i det allmänna medvetandet något som naturvetenskaperna inte har för mycket av.

Sedan är det väl ett ödets ironi att just denna församling skakats av ”metoo ”rörelsen samtidigt litteraturpriset har flest kvinnliga pristagare av Nobelprisen.

Och i morgon riktas strålkastarna mot en sal i ett stenhus norr om Stockholm när Kungliga Vetenskapsakademin avslöjar vem som får fysikpriset. Denna priskategori har det absolut sämsta facit när det gäller att belöna kvinnliga forskare men om du frågar fysikerna själva kommer det att påpeka att fysikpriset är det första av alla priser.

Anledningen? Det nämns först i testamentet…

Röster mitt i mässan

Så har den öppnat, den trettiofemte Bok och biblioteksmässan i Göteborg. Det är som sagt några år sedan jag dristade mig att besök den. Mycket är sig likt. De STORA förlagen dominerar mittplanen så där självklart som de alltid gjort. Ju längre ut mot kanten man kommer ju mera udda är utställarna.

En del nyheter finns dock. Förlaget Fri Tanke ställer ut exempelvis ut bredvid tidskriften Kvartal. Nå, helt färska är de förstås inte. I Kvartals monter intervjuar Jörgen Huitfeldt de två författarna till en av skandalen på KI, Anna Gustafsson och Lisa Röstlund. ”Kampen om Ki ”heter den.

I Fri Tankes utrymme far Christer Sturmark runt som en osalig ande. Just när jag passerar signerar nyblivna Akademiledamoten Åsa Wikfors böcker.

Här stöter jag också på Lennart Bengtsson, meteorologen som fått rollen av klimatskeptiker i media. Det är som ofta en ”sanning” med modifikation men för nyanser finns liksom inget utrymme i dagens debatt.

På en helt annan plats stöter jag ihop med riktigt gammal kamrat. Bo Landin. Han och en kollega drev vad som måste ha varit ett av de första miljöprogrammen i media. Redaktionen var placerad i Sundsvall eftersom en industri där ansågs vara ett av de största miljöproblemen då. 1976. Undertecknad frilansade då och då för dem. Bo är fortsatt verksam, inte minst internationellt. För National Geographic och Discovery. Nu ger han ut boken ”Fotavtryck”. ”Håll stövlarna leriga” löd fältropet för den tidens miljöaktivister. Fältbiologer kallades vi. Detta var långt innan Greta…

(Om jag minns så grundades Fältbiologerna av en göteborgare, nämligen Nils Dahlgren. Man kombinerade rätt avancerade studier av djur och växter med optionsbildning. Ingen dum ide. Idag har Åsikterna ersatt Insikterna.)

Mitt i debatten står också professor Dick Harrisson. I dag har Skolverket föreslagit att antiken skall strykas ur läroplanen. Man ”har inte tid” med antiken längre är motiveringen! Ett tecken så talande som många andra i tiden. Dick kommer småspringande på mässgolvet, mellan en serie intervjuer där han skall motivera varför han är upprörd över beslutet.

”Jag är skeptisk” står det på svarta tröjor som man ser med jämna mellanrum i folkvimlet. Bakom dem ligger VoF. Föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Passar på att förnya mitt medlemskap.

Mot slutet av en fotvärkande vandring passerar jag AXESS, en av mina andra favoriter. AxessTV hör till TV gömda tablåns pärlor. Har du rent av dem i ditt utbud utan att veta om det? Leta lite, de är värda att ses!'

Som alla numera vet får nazisterna inte längre ställa ut på mässan. Bra så. Som den skeptiker jag är noterar jag dock att Proletären fortsatt deltar. Är inte ett nackskott ett nackskott oavsett om det kommer ifrån vänster eller höger?

Där någonstans, snubblande nära stängningsdags, stöter jag ihop med en kvinna nedlastad av bokkassar.

  • Ursäkta, mig säger hon. Vet du åt vilket håll utgången är?

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: