LÄS MER: Var tionde mamma blir deprimerad

Trots att Susanne Hasting mådde bra under sina graviditeter och upplevde förlossningarna som lätta, blev tiden efteråt tuff.

– Några dagar efter att Linus fötts började jag må dåligt. Amningen funkade inte och Linus skrek mycket. Jag hade panik över att jag inte visste hur man gjorde och kunde inte sluta gråta. Trots att han var mycket önskad ville jag bara gå och aldrig komma tillbaka.

Artikelbild

| Susanne Hastings andra förlossningsdepression kom smygande och hon kände sig hela tiden låg och glädjelös. ”Jag upplevde konstanta skuldkänslor."

Efter sex dagar åkte Susanne och pappan tillbaka till sjukhuset för att få hjälp.

– Jag grät och sa till personalen att jag ville lämna tillbaka honom. Då blev vi inlagda igen.

På BB fick Susanne hjälp med amningen och blev bedömd av två läkare.

– Den ena läkaren rekommenderade antidepressiva, medan den andra avrådde, och jag var rädd att mediciner var skadligt för barnet. Men sen kom en överläkare och sa att jag behövde medicin för att må bra.

Artikelbild

| När tredje barnet Thea föddes kunde Susanne Hastings till slut känna hur det är att vara nybliven mamma.

Efter fyra dagar på BB fick familjen åka hem igen. Väl hemma var det svårt för Susanne att prioritera det viktigaste.

– Micron pep, jag behövde kissa och Linus skrek. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra först och gjorde saker i fel ordning. Linus pappa hjälpte mig med prioriteringslistor där han skrev ”nr 1: Linus”.

Vändningen kom när en annan mamma som Susanne gått föräldrautbildning med, visade sig bo i samma område.

– Hon var nitisk med rutiner och varje dag klockan 9 tog hon med mig på promenad. Dagliga rutiner, fysisk motion och antidepressiva gjorde att jag blev frisk efter ett halvår.

Två år senare föddes Maja. Under tiden mellan graviditeterna hade Susanne slutat äta antidepressiva, men åt en låg dos de sista månaderna under graviditeten.

– Den här gången kom depressionen smygande. Jag kände mig konstant låg och glädjelös. Jag kände mig arg på Maja som höll mig vaken om nätterna och kände mig låst i amningen. Samtidigt upplevde jag konstanta skuldkänslor och undrade vad det var för fel på mig som inte tyckte det var underbart.

Den andra förlossningsdepressionen höll i sig längre än den första.

– Jag fick höja dosen på antidepressiva och först drygt ett år senare kunde jag äntligen känna att jag älskar mitt barn och att det är roligt att vara mamma.

När Susanne var gravid med tredje barnet fick hon stödsamtal hos psykolog och åt antidepressiva under graviditeten.

– Jag var rädd att mödravården skulle glömma bort mig och att jag skulle få ännu en depression. Men den här gången fanns ett nätverk runt mig. Efter Theas födsel fick jag äntligen känna hur det är att vara nybliven mamma och må bra. Jag är väldigt glad att jag till slut fick en positiv upplevelse.