Kryddblandningen doftar mest kryddpeppar och härligt juligt. Vitvinsvinägern sticker vasst i näsan. Vitlökstinkturen luktar unket. Tillsammans med malda senapsfrön och socker blir resultatet en god julsenap.

Fem besökare står vid den antika arbetsbänken på Medicinhistoriska museet i Uppsala. Den pensionerade apotekaren Anders Uppfeldt är volontär och den som leder senapstillverkningen idag. Han är noga med måtten – det ska vara på milligrammet och millilitern. Inte för att det spelar så himla stor roll när man gör mat.

– Men när man blandade starka gifter var det noga!, säger Anders Uppfeldt.

Artikelbild

| Apotekarsyssla. Christopher Grip rör om i senapen med en pistill i salvskålen. På Medicinhistoriska museet i Uppsala får man lära sig gamla apotekartermer.

Den yngsta besökaren är Chistopher Grip som är här med sina farföräldrar. Han är 2,5 år och har väl utvecklad finmotorik. Efter att ha inventerat lådorna i arbetsbänken tar han sig an uppgiften med största allvar. Han visar sig vara en baddare på att göra senap. Farfar vill hjälpa till, men får ett bestämt nej till svar.

13-årige Christian Rogberg är här med sin farmor och tycker att det är spännande att se hur man väger på apoteksvågen med små vikter.

– Det var inte länge sedan, men känns otroligt gammalt, säger han.

När hans senapsburk är fylld ser han nöjd ut och säger att han inte ska öppna den förrän på julafton.

Artikelbild

| Vitlökstinktur. Anders Uppfeldt visar 13-årige Christian Rogberg hur det gick till förr när apoteken tillverkade senap.

Julens smaker och dofter skapar starka minnen.

– Julbordet är den enda traditionsbundna måltiden som får oss att göra en tidsresa till familj, släkt, rötter och ursprung, säger Richard Tellström.

Artikelbild

| Vikt. Senapsfröna väger lätt, så det blir en rejäl hög på vågen. 50 gram per burk ska det vara.

Han är mathistoriker och måltidsforskare, bosatt i Funbo utanför Uppsala – en upptagen man som passar på att ge en telefonintervju när han sitter i bilen och kör.

Senap, kryddpeppar, kanel, kryddnejlika, saffran, kardemumma och ingefära förknippas starkt med julen. Men från början användes de vid alla festliga tillfällen, även bröllop och begravningar. Kryddorna var importerade och dyrbara och något som bröt av från vardagen.

Artikelbild

| Praktiskt. Christopher Grip rakar ut senapen med en liten hemmagjord slickepott, utklippt ur ett vanligt spelkort. Farfar och farmor hjälper till. I bakgrunden Anders Uppfeldt, Siv och Christian Rogberg.

Idag dyker en del av kryddorna upp nästan bara vid jul. Förutom i fisksoppan förekommer saffran nästan bara i lussebullarna. Kanelen har letat sig djupt in i våra svenska hjärtan genom kanelbullen, men annars används även den mest kring julen, i pepparkakorna, glöggen och risgrynsgröten.

Den starka smak- och doftupplevelse som kryddorna ger beror på de eteriska oljorna, som påverkar humör och sinnelag på ett helt annat sätt än vad färskmat förmår att göra. Själv är Richard Tellström extra svag för kryddpeppar. Den används i bland annat sillinläggningar (hans julbordsfavorit) och pressyltan.

Artikelbild

| Julklapp. Christopher Grips senapsburk ska bli en julklapp till mormor och morfar i Frankrike.

– Kryddpepparn har en oerhört intensiv arom och smak som man inte kan uppbåda själv. Svensk råvara korsas med importerade kryddor och ändå blir svenskheten så stark, säger han.

Julens finare bakverk, som pepparkakor, struvor, klenäter och lussebullar, letade sig hit från kontinenten. De första svenska kokböckerna på 16- och 1700-talet var översatta från tyska och franska. I Tyskland tillverkades pepparkakor för export redan på 1500-talet. Och längre söderut kallades våra lussebullars S-form för sicilianskt bröd.

Saffran var (och är) extra dyrbar, så den la man i lite sprit för att dra ut maximalt med färg och smak. Ofta penslade man bröden med saffran i stället för att lägga kryddan i degen.

Som namnet skvallrar om innehöll pepparkakorna peppar, ända fram till 1800-talet. Richard Tellström bakar fortfarande sådana. För tydlighets skull kallar han dem pepparpepparkakor.

– De innehåller rågmjöl och inget fett. Det gör att de inte oxiderar och blir äckliga efter ett tag, som kontorspepparkakor blir, säger han.

När julen är slut fungerar överblivna pepparpepparkakor som buljongtärningar i grytor med fläsk eller nötkött.

– De både reder och ger smak, säger Richard Tellström muntert.

På medeltiden började många av dagens julkryddor användas som medicin. På grund av sina starka smaker och dofter tillskrevs de olika läkande egenskaper, varav flera faktiskt har medicinsk grund. Ingefäran är till exempel antiinflammatorisk, men den kanske inte ökar sexlusten som man trodde förr.

Dragplåster med senapspasta är väl inte heller något som rekommenderas idag för att bota värk. Men det var inte helt taget ur luften.

– Senapsoljan är hudirriterande och gör att det blir varmt och skönt, så viss effekt hade den nog, säger apotekare Anders Uppfeldt på Medicinhistoriska museet.

Än i dag är kryddor och medicin inte helt separerade. Till exempel korsar de varandra på apoteken, där det fortfarande säljs senap till jul.